NU FÅR DET VARA NOG!

Oagat barn?

Under flera års tid har jag varit tvungen att läsa vinklade artiklar om Palestina/Israel-konflikten i Dagens Nyheter. Nathan Shachar är anledningen till att jag slutade prenumerera på tidningen. Anledningen till att jag slutligen inte ens PALLADE läsa deras reportage från Mellanöstern.

Han har ibland skrivit saker som strider mot allt vad krigslagar, FN, vanligt sans och vett säger. Ibland helt öppet, ibland genom små illa dolda budskap. Jag orkar inte längre ta exempel. Jag har för en tid sedan börjat ignorera. Låta passera. Till och med funderat på att lägga ner hela skiten, dra täcket över huvudet, gosa ner mig med Marilyn och GLÖMMA att jag tagit en kvarts miljon i studielån för att jag varit så naiv att jag trott att tidningarna ville skriva SANNINGAR.

Istället valde jag ett nytt område. Något annat jag brinner för. Psykisk ohälsa. Dröm om min förvåning när jag på dn läste vad superanalytikern, omvärldsvetaren, allsmäktige-allvetaren inom alla områden Nathan Shachar nu skrivit: Att adhd inte finns! Han borde få Nobelpris i medicin!

Okej om han kommit med något nytt. Om det var så att ingen tidigare fått för sig att adhd och andra "bokstavssjukdomar" inte finns. Skriv att de finns istället så får du mer reaktion. Han skriver (till en början men måste sen ta bort) att adhd inte FINNS i Indien. Okej, för Nathan har rest så mycket i världen, när han har gjort sina vetenskapliga observationer, och han har sett att i Indien där sitter barn stilla, de har inte adhd - då är det så.

Dessutom tror han att enda sättet att få barn att sitta stilla är genom att aga dem. (Han vet inte bara mycket om krigslagar och medicin - han är även expert på barnuppfostran). Han skriver att alla adhd-barn är oagade barn som inte kan sitta stilla! Han glömde visst att många med adhd faktiskt har andra problem än med att sitta stilla.

Så som att tygla vårt humör.......

Jag vill inte bli arg. Jag vill inte skriva arga saker om en annan människa. Allra minst vill jag tro ont om andra. Jag vill tro att det ligger annat bakom, som okunskap eller välmening. Men ibland kan det göra lika ont.

Man måste sätta punkt ibland.

I dag har jag skrivit hela dagen först på jobbet om nyheter som skalvet i Norge och sen på min blogg på VG så nu är jag så trött att jag inte orkar sätta punkter. 

Men en liten omvärldsanalys måste jag ändå bjuda på här på Dailybarbie. Den får handla om Reinfeldts nya lagar för 2012. Varav en är att det ska bli dyrare för äldre och sjuka. Avgiften kommer att höjas med 600 kronor året för läkarvård och medicin. 

Varför är det viktigt att höja det?

– Av det enkla skälet att det är en möjlighet för landsting och regioner över Sverige att jobba med avgiftssättning på ett sätt som också något styr över läkemedelsanvändningen, sade Reinfeldt. (SR)

Där har vi en till som inte orkar använda punkter. Eftersom jag skulle skriva på lätt svenska var jag tvungen att förklara detta på ett sätt så man förstår. Mejlade därför Reinfeldts pressekreterare och förklarade situationen. Jag frågade om jag förstått det rätt i att Reinfeldt tycker att det är viktigt att höja avgifterna så att folk inte är så sjuka och använder så mycket medicin. 

Men jag fick inget svar...

Ickeandligt brev till Jan Björklund

Jag skrev ett ganska argt brev i dag till Jan Björklund, angående svenskt nej till palestinskt medlemskap i Unesco. Nu ångrar jag mig lite - på meditationen lite senare fick jag lära mig hur man lever ett "andligt liv". Detta var inte så andligt. Men jag hoppas ändå på svar!

Allt detta - till ingen nytta?

Hej Jan,

jag har tagit massor av csn-lån och pluggat till statsvetare, jag har läst upp till masternivå. Jag var tvungen att läsa jättemånga böcker. De är ofta stora, med pytteliten text på engelska och tar lång tid att läsa. 


Varför ska man läsa statsvetenskap om ni ändå inte gör som det står att man ska göra i böckerna? Du kan få låna mina böcker. Om du vill kan jag stryka över med olika färger så behöver du inte läsa så mycket. 

Jag tycker att du är taskig och lite egoistisk. 

Med vänlig hälsning 

Tove Lundin

Ansvarig för 76 människoliv?

- Vaaadåå, vad har jaaag gjort Tube?

"Om det inte funnits någon islamisering eller massinvandring hade det inte funnits något som triggade Behring Breivik att göra som han gjorde". Så skriver SD-politikern Erik Hellsborn i sin blogg. Enligt DN.

I dag har jag varit i Uppsala med Ruth och lilla Abbie. Ruth talade om att hon pratat med sin bror i Kanada efter terrordåden i Norge.

- Han sa att han hört att det är vi som är ansvariga för morden, sa hon. (Han själv var oskyldig sa han - i Kanada är alla kanadensare).

Vi skrattade gott och lilla Abbie ville veta vad som var så roligt.
- Vaddå, vad har jag gjort Tube? frågade hon.

Nu verkar det som att Erik Hellsborn tagit en liten paus från bloggandet. Men det skulle vara roligt att låta honom förklara för en frågvis fyraåring som alltid slungar tillbaka ett "men varför"...
DN

Drömmar om revolution

I dag går mina tankar till Norge. Tidningarna skriver att vi ska hylla offren genom en tyst minut. Men jag tycker vi bör göra mer än så...

Kent Ekeroth, riksdagsman för SD har i sin blogg länkat till terroristen Anders Breviks texter. Tre gånger. Han har kallat det för "artiklar som ger insikter". Några minuter efter bombningarna i Oslo twittrade han "Någon som vågar sig på en gissning vem som ligger bakom bomberna i Norge". Och lite senare "Nej, jag kommer inte kalla er islamofober". Så otroligt pinsamt att det visade sig vara hans egen idol som begått brottet.

Nu undrar jag: hur ställer vi oss i Sverige till att ha en riksdagsman som länkar till terrorister? Ska vi inte reagera? Är det inte dags nu? Dessutom så drar många slutsatsen att det är just det politiska klimat som råder som leder till terrordåd likt detta. Då kanske det vore på sin plats att kräva SDs avgång. 

Jag själv sa för bara några dagar sen att det ofta räcker med att en enda person går ut och ställer sig på gatan. Snart kommer tio till och alla tar med en kompis. Sedan fortsätter det så. Ja då har vi något som kallas revolution. Och det är vad jag sitter och drömmer om nu.

För det går att frånta ett politiskt parti makten. Titta bara på Tunisien, Egypten och Jemen. Kan dom kan väl vi? En människa eller ett parti som hyllar tankar om att vissa grupper inte bör existera är ett allvarligt hot mot vår demokrati. En person som ger sig på grupper som träffats för att dela sina åsikter är också ett allvarligt hot mot vår demokrati. Föreningsfrihet är en av grunderna för en fungerande demokrati. Alla människors lika värde likaså. Därför tycker jag det börjar bli dags att sätta ner foten.

Jag i alla fall vill inte ha terrorsympatisörer i Sveriges riksdag!

Härligt att bo i Stockholm!

Det är helt underbart att bo i Stockholm på sommaren! Speciellt när det är fint väder. I går gick jag och Stoffe till Slussen, där var det Världsmiljödagen. Vi lyssnade på liveband och åt strömmingstallrikar.

Stoffe och strömming.

Sedan tog vi båten till Djurgården. Bara för att gå en sväng och sedan ta spårvagnen tillbaka.

Observera mina nya örhängen jag fått av Stoffe.

På kvällen gick vi till Parkteatern i Vitabergsparken. Där var det teaterföreställning klockan sju.

Fullt med folk.

När den var slut hade solen fortfarande inte gått ner. Så vi satte oss på vår favoritplats på berget med lite citronvin och korsord.

Inte förrän jag kom hem insåg jag att Saleh har flytt. Det var bara och skriva om artikeln om det pågående inbördeskriget. Som tur är var Tanya inte sen med att svara på mina nya frågor. Nu är jag hemkommen från jobbet. I dag har jag skrivit om både Jemen och skjutningarna mot propalestinierna vid Golanhöjderna. Usch, vad arg jag blir. Men det får bli ett senare inlägg. Nu skriver jag om underbara sommar-Stockholm.  Och nu är det dags att bege sig till Kungsträdgården. För vi ska till och med smaka på Stockholm!

Eufori..

...är ordet när ens senaste artikel i Fredsnytt mynnat ut i en ledarartikel i Dagen. Jag sträcker lite på mig och konstaterar att kampen för ickevåldet inte på långa vägar är förgäves...

Det fina är att artikeln är baserad på fakta. Inte något hokus pokus som krigs-förespråkare gärna tar till. Nej, fram med statistiken, lägg den på bordet och inse att ickevåld är rätta vägen till fred.

Peace!

En komentar!

Gruvan.

I dag har jag fått en liten komentar från svenska AP-fonder. Och en bekräftelse på att de röstat emot förslaget. De som tidigare vägrat att uttala sig om Marlin-gruvan i Guatemela. Med en vänlig röst kommer man långt! Jag är så stolt.

Här är resultatet:

Gruvan Marlin i Guatemala som är ett hot mot liv och hälsa för närbefolkningen kommer inte att läggas ner. Förslaget på nedläggning röstades ner av 94% av aktieägarna, däribland Svenska AP-fonder.

I dag kom beskedet, Marlin-gruvan i Guatemala kommer inte att läggas ner. Förslaget som kom från aktieägare baseras på en rapport från Interamerikanska Kommissionen för Mänskliga rättigheter. Rapporten slår fast att gruvan är ett allvarligt hot mot liv och hälsa för befolkningen i närområdet.

Vid bolagsstämman som hölls i dag, i Vancouver, besegrades förslaget med 94 procent av aktieägarna. Det kanadensiska företaget Goldcorp, som äger gruvan, skriver i sitt pressmeddelande att den Interamerikanska Kommissionens rapport helt saknar grunder och att det inte finns bevis för att gruvan skulle vara skadlig för miljön. I själva verket är Goldcorps verksamhet i Guatemala kantad av våld, hot och skandaler. Även FN:s särskilda sändebud för mänskliga rättigheter har kommit fram till samma slutsats och uppmanat företaget att stänga gruvan.

De svenska AP-fonderna ser ingen anledning till att sluta investera i Goldcorp i dagsläget. På bolagsstämman röstade de ner förslaget att stänga ner gruvan. AP-fonderna har hittills investerat runt 240 miljoner kronor av svenska pensionssparandes pengar i Goldcorp. Nadine Viel Lamore, ordförande i Etikrådet, ett samarbete mellan Första, Andra, Tredje och Fjärde AP-fonderna, säger att det måste få ha sin gång.
-          Det är en pågående process, vi har en åtgärdslista som bolaget ska kommentera och lämna svar på, säger hon.

Goldcorp är själva kritiska till gruvan i sin rapport. Bland annat skrive de:

 "It is against this backdrop of violence and impunity
that the national debates over mining and development
are taking place. Expectations about democratic
debate and peaceful protest must be tempered by the
enduring legacy of the civil war (1960–1996). The risk
of social protest turning violent is very high, as can
be seen by some of the incidents involving the Marlin
Mine, as well as other industrial projects."

Ibland blir jag så trött!

- Jag ska bli undersköterska!

- Och jag ska bli statsminister!

"Det är en myt att kvinnor är diskriminerade i samhället. I själva verket är det tvärt om", tycker författaren Per Ström i en ny bok. Jag har suttit hela dagen och försökt komma på någonting bra att svara. Men det liksom går inte. Det skulle vara som att förklara kvantfysik för en femåring. 

Istället tog jag fasta på hans såkallade "felaktiga myter" i samhället. Och försöker nu på ett "pedagogiskt" sätt förklara för herrn hur allt ligger till. Punkt för punkt:

Kön är en social konstruktion. Det är genetiska skillnader som styr många av de egenskaper som ligger till grund för vårt beteende i vardagen.

Svar: Skojjaru! Är det GENER som styr vissa av våra egenskaper!? Hur kom du på det? Du måste ju vara hjärnforskare! När jag fick höra DET argumentet kände jag bara "Wow, karln har ju koll, tur att han får massa rader i en av Sveriges mest lästa nyhetstidning och en hel bok för att tala om för oss andra att det är GENER som styr oss. Hade ju vi andra ingen aaaaaaning om. De forskare som fastställt att kön är en social konstruktion måste ju HEEELT ha missat det här! 

Please, Per. Vi VET att generna styr. Vad vi konstiga, uppenbarligen nollställda i dina ögon, feminister menar med att kön är en social konstruktion baserar sig på annan fakta som inte utesluter generna helt och hållet. Men som säger att vi - från födseln behandlar pojkar och flickor olika. På gott och ont. Men att konsekvensen av det blir att könen blir olika. Alltså en social konstruktion.


Kvinnor får lägre lön för samma jobb. De har lägre genomsnittlig lön för att de väljer andra yrken än män och jobbar färre timmar.

Svar: Jaha! Men varför tror du att kvinnor väljer de yrkena? Nej, inte under pistolhot som du så fyndigt skriver. (Jag skrattade nästan ihjäl mig.) Och varför tror du att kvinnor jobbar färre timmar? Det ska jag tala om för dig Per. Jo att från födseln får flickor lära sig att "ta hand om" och pojkar lära sig att "ta för sig". Tror du mig inte kan du slå upp en leksakskatalog. Eller kolla HM:s nya barnkollektion för den delen. Där killtröjorna är svarta med texten "Born to rule" och tröjorna på tjejavdelningen är rosa med texten "Just to cute". 

Att bli påtvingad dockor sedan noll års ålder tror jag har en viss påverkan på en i livet. Om du tänker liiiiite längre kanske du kan förstå varför unga tjejer väljer att läsa till sjuksköterska eller barnskötare. Du kanske också förstår varför de sedan, med sina kassa löner (och hjärntvätt genom livet) tycker att det är de som ska stanna hemma med barnen och jobba färre timmar. (Och varför männen, med sin lika vrickade verklighetsuppfattning, tycker likadant) Det vi ska jobba på är ju att värdera "kvinnoyrkena" högre. (Varför tror du att det aldrig sker förresten). Och "lägre lön för samma jobb" betyder väl inte att du kan jämföra en chef med ett kassabiträde? 

"Mellan 2006 och 2007 ökade den genomsnittliga totala månadslönen för tjänstemän i privat sektor med 4,0 procent till 31 100 kronor.
För kvinnor var genomsnittslönen 26 800 kronor och för män 34 400 kronor.
1,3 miljoner privatanställda tjänstemän omfattas, 43 procent av dem var kvinnor." (Statistiska centralbyrån)

DÄR har du något som kallas FAKTA.

Kvinnor har svårare att göra karriär. Det finns inga hinder som särskilt drabbar kvinnor.

Svar: Jo. Jag kan ge dig några exempel: Vi föder barn. Det gör inte ni. Levande människor ligger i våra magar i nio månader och ger oss migrän, foglossning, ryggskott... Sen ska bebisen ut. Då måste den ha mat. Och har man varit borta ett år är det lite svårare att hinna i kapp i karriären. Eller två år för den delen - beroende på hur många barn man tänkt sig.

Det är bevisat att det finns föreställningar i samhället om att män är bättre på vissa yrken än kvinnor. Men jag misstänker att inte mången rapport har passerat ditt skrivbord när du skrev boken. Det är också bevisat att kvinnor måste kämpa mer än männen för att göra karriär. Detta börjar redan i skolan.

Män slår kvinnor. Män drabbas värst av våld.

Svar: Ja Per. Men det är nästan bara ni som slår. Och känner du att det här är en MYT man behöver ta hål på råder jag dig att besöka närmsta kvinnojour. Sitt där en timme eller så. Återkom sedan. 

Kvinnor dubbelarbetar. Män arbetar 19 minuter mer än kvinnor varje dag.

Svar: Och under de 19 minuterna har kvinnorna handlat, hämtat på dagis, lagat mat och städat. Det är väl ungefär så länge det tar? Ungefär lika länge som att byta ett däck brukar jag säga.

Kvinnor får sämre sjukvård. En kvinnas liv är värt nästan fyra gånger så mycket som en mans om cancerforskning används som bedömningsgrund.

Svar: Kul att du använd dig lite av forskning som bedömningsgrund. Det borde du göra oftare. Och kanske titta på lite andra forskningar om du ska göra en bedömning. Gör man så brukar man få ett mer rättvisande svar. Och förresten så har nästan ALL forskning på hjärt- och kärlsjukdomar gjorts av, på och för män.

Snälla Per. Du slår inte hål på några myter. Du spär på dem som redan finns: att kvinnor inte är underordnade männen i samhället. Och att män är så dumma att de inte fattar det.

Upptäcktsfärd i maktens korridorer

I går var jag på föredrag om ATT på Sverige Riksdag. Självklart passade jag på att undersöka lite saker och gå på en hemlig rundtur. Allt för Er kära läsare:

Test av toaletten. Betyg vg.

När man ska slänga pappershandduken behövde man bara röra en sensor.

Så öppnades den av sig själv!
Betyg mvg.

För att komma in behöver man en inbjudan från någon.
Den har man i en plastficka. Coolhetsfaktor: vg.

Hissarna hade stora speglar. Bra för då kan man se till att man kammat sig i nacken.
Man kan också se hur man skulle se ut klonad.
Därav betyg mvg.

Här har jag gått vilse och var nervös och lite darrig på handen. Därav den suddiga bilden.
Korridorerna var många och långa. Mycket svårt att hitta, men en mjuk matta som höjer betyget aningen.
Betyg g.

Tillslut hittade jag rulltrappan ut mot friheten. Ganska vanlig, betyg g.

Sammanlagt ger jag Sveriges Riksdag betyg vg. Det var allt om detta. Over and out.

Jobbat sängifrån

En fin bild på mig jag hittade i dag.
Tagen av fina Tanya!

I dag har jag jobbat på en artikel om Libyen. Det var lite klurigt eftersom det kom upp ny information hela tiden. Men tillslut verkade det som att rebellerna INTE tagit över Sirte. När jag var klar med artikeln gjorde jag klart lite jobb för Kristna Fredsrörelsen. Det var en fantastisk känsla att äntligen slutföra en sak jag hållit på med länge. Sedan har jag letat lite jobb och fick iväg en ansökan till en skönhetssajt. 

Nu är klockan över nio och jag har knappt rört mig ur sängen där jag sitter med min dator på en ny kuddbricka jag köpt. Enda undantagen är när jag gått på toaletten eller ut i köket för en kopp kaffe eller lunch (ett ägg och fil - hatar att laga mat). 

I dag ringde en tjej från ett produktionsbolag. Jag har fått en roll i filmen på Liza Marklunds bok Nobels Testamente. Den 12 april ska jag spela kameraman i ett tv-team! Efter att ha filmat lite ska jag bli bjuden på fest (i filmen), men jag ska inte ha festkläder på mig eftersom jag ska gå raka vägen från jobbet till festen. (Typiskt). Ett annat trevligt samtal i dag kom ifrån min nu 71-årige vän Dennis. Vi konstaterade att det var på tok för länge sen vi sågs. Därför beslutade jag mig för att åka till Uppsala i morgon för att hälsa på honom. Jag ska även vara "modell" för en bild han ska ta till sitt kåseri i Luthagsnytt. Det var ett väldans hysheri kring vad det hela skulle handla om. Allt jag fick veta i dagsläget var att jag skulle äta sill. I hans kåseri är mitt hemliga alias Amanda Skvader. 

Nu måste jag ta mig an något. Frågan är bara vad. Efter att ha surfat runt lite har jag insett hur mycket härliga bloggar det finns där ute. Det gör mig än mer glad över alla som vill följa min blogg. Det gör mig varm inuti. 

Kram

Hetstig demonstration

Coola gänget!

På lördagen demonstrerade vi i Alingsås mot svensk vapenexport till diktaturer. Det gick ganska vilt till. När vi kom fram till torget gick vi runt för att samla in namnunderskrifter. En dam blev helt till sig och skrek att vi måste exportera fler vapen. "Vill du inte ha någon pension" sa hon till mig och tillade att hon faktiskt läst historia.

Vilket är värst?

- Titta här vad dum jag har varit!

I dag har jag skrivit klart min artikel om den israeliska utställningen. Intervjun med soldaten gick bra. I slutet, när jag slagit ihop anteckningsblocket, började vi prata om andra saker. Om varför EU inte tar sitt ansvar, FN, världen. 

När vi avslutat intervjun tog han sin ryggsäck med alla sina saker, de bor lite här och var när de är här. I utställningssalen passerade vi hans kompis som stod och pekade på tavlorna inför den lilla samlingen besökare. Visade och berättade. Varje timme har de visningar. Då, för första gången någonsin förstod jag hur det var från den andra sidan. Jag såg på de här killarna som släpar runt på tunga tavlor världen runt. Och ännu tyngre berättelser. Liksom för att visa "Hallå, titta vad vi gör!" 

Och världen tittar. Förfasas. Men ingenting händer. Undrar vilket som var värst. Att inse att det de höll på med var fel. Eller att ingen bryr sig.

Så blev man slagen med sanningen i ansiktet

Makes me forget

I morse var jag på vernisage på utställningen Breaking the Silence. Det var nog det värsta, mest avskyvärda, fruktansvärda, rysligaste jag har varit med om. Jag darrade av ilska när jag läste de israeliska soldaternas vittnesskildringar. Ändå var de långt ifrån de värsta, det här var bara en skildring av vardagen. Men det fick mig att må illa.

Sedan tidiga tonåren visste jag svaret på frågan vad jag ville göra när jag var stor. Jag skulle hjälpa palestinierna. Deras lidande har alltid varit mitt. Varför kan jag inte svara på mer än att det varit mitt kall. Mitt kall i livet.

Nu har jag den fantastiska förmånen att kunna lägga mig i badet med ett kallt glas vin, åka till en fest i Uppsala och för en kort stund glömma hela skiten. Den har inte de som bor där. En av soldaterna på plats kunde inte räkna hur många hus de beslagtagit. Hur många oskyldiga familjer de slängt ut. Han försökte på ett hum. Han trodde det var runt 10 000.

Om man får va me blir man näll

I dag vill jag vara lite flower power. Småflummig. Jag vill berätta om ett vapen som är starkare än alla andra tillsammans. Ett vapen som om man använder det på rätt sätt och tillräckligt mycket kan störta en diktator. Vapnet heter ickevåld. 

Som 25-åring grundade Srdja Popovic motståndsrörelsen Otpor tillsammans med sina kurskamrater. De inspirerades av Mahatma Gandhi och kokade ihop regler för denna rörelse på en studentkrog i Belgrad. Det  är så vackert att jag får rysningar. Rörelsen blev större och större. Deras aktioner fick utrymme i medierna eftersom de var innovativa - inte våldsamma. Militär och polis möttes av blommor - inte vapen. Vem kan skjuta på en blomma? (Jo, jag vet - det har hänt).

Nu har egyptierna visat att det fungerar. Och har inspirerat en hel värld. Det börjar bli lite mindre flummigt nu. Demokrativågen som sköljer över mellanöstern likt en tsunami är starkare än hela USAs militära kapacitet. Tänk på hur många år de har varit i Irak. Och vad har de lyckats åstadkomma hittills? Som statsvetare har jag för länge sedan fått klart för mig att förändringar måste komma inifrån. Och att våld bara föder mera våld. 

Det är dags nu att släppa på föreställningen att mellanöstern är ett hopplöst område där fred aldrig kommer kunna råda. När förändring kommer inifrån går det snabbt.

I morgon är det vernissage på utställningen Breaking the Silence. Det är en fotoutställning av en organisation vid samma namn bestående av israeliska exsoldater. Soldaterna blev trötta på det onödiga våld de använde mot palestinierna. När militärtjänsten började ta slut och de skulle hem igen kände de att de omöjligt kunde stå för vad de hade gjort. Så de började dokumentera sin vardag. De fick flera med sig. I dag har de fått in vittnesmål från över 700 soldater. Målet är inte att lösa konflikten. Bara att öppna människors ögon för hur den ser ut. Ändå har de mötts av ett enormt motstånd - eller kanske just därför. 

"Om man få va me blir man näll!" upprepade jag och Monica till varandra när vi pumpade in information inför en tenta i jämförande mellanösternpolitik. Vad vi menade var, i betydligt krångligare ordalag, "Inkludering kan leda till att man ändrar sina principer". Vilket i sin tur innebär att isoleringen av Gaza inte leder någon annanstans än in i fördärvet. Kanske är det så att världen äntligen börjar fatta det vi som barn fick inpräntat. Man löser ingenting genom att slåss. Bara genom att prata med varandra. 

När nog är nog - om att våga vara etta

Helt fantastiskt skriver SvDs kolumnist Jenny Nordberg om den svenska dubbelmoralen. Jag blev nästintill tårögd när jag såg att fler håller med mig i att det var på tok för länge sedan vi svenskar gjorde uppror. Hon talar om de vapenaffärer vi gör med länder vars regeringar dödar sina egna medborgare. "Ska vi sitta på Solsidan och hålla tummarna för dem, eller ska vi börja med att försöka förhindra att de inte krossas av våra vapen", skriver hon.

Hon avslutar med vad hon menar de demonstrerande personerna i Mellanöstern vet, och det är nu tårarna kommer, att "Det alltid börjar med att en enda person som går ut och ställer sig på gatan. När regeringens argument inte håller längre. När nog är nog".

Vem vill vara den personen? I Tunisien satte en ung man eld på sig själv och fick en hel befolkning att koka. I Egypten startade några ungdomar en Facebookgrupp som ledde till att en diktator som suttit på makten i trettio år störtade. 

När jag gick på högstadiet hade vi en konstig tradition, att på lucia bilda ett långt luciatåg där alla tog varandra om axlarna och sprang runt skolan, sedan vidare till de andra högstadieskolorna. Varje luciadag kändes det i luften att något var på gång. Alla höll andan. Väntade. Året när jag gick i nian hade vi samlats ett gäng i kafeterian. Jag vet inte vad som hände men plötsligt hade jag och mina två bästisar grabbat tag om varandras axlar. Minns inte om jag var etta eller tvåa men när jag, efter att ha sprungit några meter, vände mig om såg jag knappt slutet på tåget. 

Jag blev efter ett tag för nervös för att leda. Tåget hade senare sprungit vidare till de andra skolorna, något jag aldrig hade vågat. Men känslan av att vara den som startat något lever kvar i mig än i dag. 

Öronbekymmer

Problematisk kroppsdel.

Får inte säga så mycket om ett av de projekt jag deltar i men jag kan tala om att en sak har med öron att göra... Och det var just öron som hamnade i fokus i dag i och med ett annat jobb.

I morse åkte jag ut till ett hus på Lidingö. Där var det filminspelning på gång. Scenen handlade om hur två tjejer blev skrämda av ett spöke i källaren - moi!

Frisören lade bak allt mitt hår, jag skulle vara ett gammeldags brat-spöke. Nu till kruxet.. Mina öron står ut så pass att de liksom vid en backslick hamnar lite väl mycket i fokus. Som tur var skulle jag stå i ett mörkt hörn med ett stort skynke om mig så jag hoppas att de inte blir alltför iögonfallande..

Själva inspelningen gick jättebra, alla var så trevliga. När vi var klara åkte jag hem för att nu fixa lite lunch till mig och Marilyn. Hon får lax och jag kyckling.

I går åt jag och Stoffe grekiskt. Vi kände oss manade att fira "Alla Hjärtans Dag". Sedan såg vi filmen "Livet efter detta" på bio. Den var hur bra som helst!

Nyhetssammanfattning

Daiybarbie gör en nyhetssammanfattning.

Dagens Nyheters anaytiker Nathan Shascar lyckas få med i sin analys av protesterna i Egypten att det egentligen inte spelar någon roll om Israel får ett slut på ockupationen. Sextio år av propaganda från regim och opposition kommer ändå inte få egyptierna att ändra sin inställning gentemot judar. Trist. Men samtidigt fascinerande hur han i varje analys, vad det än handlar om i mellanöstern, lyckas klämma in hur utsatta just israelerna är från sin omgivning. Och att ett slut på ockupationen inte är till någon hjälp. Han tillägger också att en bidragande faktor till den kyliga stämningen kan bero på att den israeliske utrikesministern i ett uttalande velat spränga Assuandammen och dränka alla egyptier. Konstigt!

USAs före detta vicepresident vill minnas Hosni Mubarak som "en god man" med tanke på sitt fina samarbete med landet. Kan han ha syftat till att Egypten så välvilligt tagit emot amerikanska fångar för tortyr? 

Kina ska skicka kvinnor ut i rymden. Ett av kriterierna är att de måste vara mammor. Några av argumenten är att "kvinnor har större tålamod, är mentalt stabilare, bättre kommunikatörer och lättare klarar ensamhet."

Barnens behov ska gå före föräldrarnas vilja tycker Rädda Barnen. Det handlar om frågor där bägge föräldrars underskrift behövs. Tillexempel när det gäller vård av barn. Föreningen Pappa-barns ordförande vill lyfta fram problemet med att regeln kan komma att utnyttjas av mammor som tar sina barn till psykologer som ger utlåtanden till nackdel för pappan. Rädda Barnens sektionschef tycker att bristande kunskap hos psykologer är något vi bör ta i tu med - men inte på barnens bekostnad. Kan inte låta bli att tänka på min vän som utan sin ex mans underskrift inte ens fick sitt barns namn rättstavat. 

Det var allt för i dag.

En annan del av Kairo

Hittade den här filmen som spelades in för några månader sen. Svårt att fatta att det är några kvarter från Befrielsetorget. I kväll ska jag ut och demonstrera för frihet i Egypten. Start från Sergels torg klockan 18.

Barn Av Vår Tid?

Carl Johan De Geer

- Ska inte ni ut och demonstrera? frågar Sveriges Radios korrespondent en familj i Egypten.

Kvinnorna i familjen skrattar.

- Du är inte klok! 

Nej det vågar de så klart inte. Vet hon inte hur polisen behandlar folk som gör uppror? De skrattar som att de hört ett heltokigt skämt. Sonen i familjen kommer in i rummet. Han talar om att han minsann ska ut och demonstrera. Men sen kommer det fram. Egentligen hinner han inte - han måste jobba. De som hinner är inte intresserade av att demonstrera. 

Vi i väst hoppas och är på plats. Väntar. Nyheterna domineras av inslag likt detta. Demonstrera eller inte demonstrera. Vem vill göra uppror? Spännande! Jag är journalist. Jag ska kunna behärska mitt språk i text. Men jag kan inte - för jag kokar. JAG BLIR SÅ JÄVLA FÖRBANNAD ATT JAG TÄNKER ANVÄNDA MASSA VERSALER!

Den som var ute och demonstrerade när Sverige fick ett främlingsfientligt parti i riksdagen räck upp en hand. Eller den som gjort uppror mot att vi har trupper i Afghanistan. Och nu menar jag inte de lama demonstrationståg jag deltagit i. Jag pratar om MASSUPPROR. Om vi tror på upprorets makt VARFÖR gör vi inte mer åt vår egen situation? VARFÖR? Om vi tycker att en stackars fattig man som förlorar sig livsviktiga dagslön ska ge sig ut på gatorna och dessutom riskera sitt liv borde vi väl föregå med gott exempel? ELLER? Ska vi sitta på våra feta västerländska ärslen med våra pekpinnar och förvänta oss att fattiga, outbildade människor ska göra det vi inte gjort på över FYRTIO år? Kan inte VI inspireras av Tunisien? 

Jag vill höra en SR reporter gå runt på Stockholms gator och intervjua människor på väg till jobben en måndagsmorgon hur DE tänker visa sitt missnöje över att ha ett högerextremt parti i vår riksdag som med hjälp av sin vågmästareroll tar BESLUT i vårt land. Eller att vi har trupper i Afghanistan. Tills dess nöjer jag mig med att skriva med VERSALER.