Barn Av Vår Tid?

Carl Johan De Geer

- Ska inte ni ut och demonstrera? frågar Sveriges Radios korrespondent en familj i Egypten.

Kvinnorna i familjen skrattar.

- Du är inte klok! 

Nej det vågar de så klart inte. Vet hon inte hur polisen behandlar folk som gör uppror? De skrattar som att de hört ett heltokigt skämt. Sonen i familjen kommer in i rummet. Han talar om att han minsann ska ut och demonstrera. Men sen kommer det fram. Egentligen hinner han inte - han måste jobba. De som hinner är inte intresserade av att demonstrera. 

Vi i väst hoppas och är på plats. Väntar. Nyheterna domineras av inslag likt detta. Demonstrera eller inte demonstrera. Vem vill göra uppror? Spännande! Jag är journalist. Jag ska kunna behärska mitt språk i text. Men jag kan inte - för jag kokar. JAG BLIR SÅ JÄVLA FÖRBANNAD ATT JAG TÄNKER ANVÄNDA MASSA VERSALER!

Den som var ute och demonstrerade när Sverige fick ett främlingsfientligt parti i riksdagen räck upp en hand. Eller den som gjort uppror mot att vi har trupper i Afghanistan. Och nu menar jag inte de lama demonstrationståg jag deltagit i. Jag pratar om MASSUPPROR. Om vi tror på upprorets makt VARFÖR gör vi inte mer åt vår egen situation? VARFÖR? Om vi tycker att en stackars fattig man som förlorar sig livsviktiga dagslön ska ge sig ut på gatorna och dessutom riskera sitt liv borde vi väl föregå med gott exempel? ELLER? Ska vi sitta på våra feta västerländska ärslen med våra pekpinnar och förvänta oss att fattiga, outbildade människor ska göra det vi inte gjort på över FYRTIO år? Kan inte VI inspireras av Tunisien? 

Jag vill höra en SR reporter gå runt på Stockholms gator och intervjua människor på väg till jobben en måndagsmorgon hur DE tänker visa sitt missnöje över att ha ett högerextremt parti i vår riksdag som med hjälp av sin vågmästareroll tar BESLUT i vårt land. Eller att vi har trupper i Afghanistan. Tills dess nöjer jag mig med att skriva med VERSALER.