Drömmar och cupecakes

Mums!

Det finn cupecakes och så finns det Cupecakes. I dag åt jag det sistnämnda hos fina Dina. I övrigt har jag haft inspirationskväll. Med jämna mellanrum måste jag sträckläsa Barbro Alving för att veta var ribban ska ligga. Jag vet inte vem jag hade varit i dag om det inte vore för denna kvinna.

Det får bli så nu medan jag jobbar på att få fart på bloggandet. Att läsa andras texter är en del i arbetet och om jag får säga det själv är det min favoritdel. Många nätter har jag somnat till Barbros trivselvänliga berättelser (hennes eget favoritord tillika titel på en av hennes fantastiska samlingar). Men det händer att jag med jämna mellanrum varvar med något annat höglitterärt. Kalle Anka. Haha, tänker kanske skeptikern. Men jag har länge hävdat bestämt att just Kalle Anka är fantastiskt bra i avslappningssyfte.

Och häromdagen fick jag beviset. Kvällen innan hade jag läst om hur Kalle Anka räddar världens alla får från utomjordingar (en mycket spännande och läsvärd berättelse som slutar gott). Hur som helst så vaknade jag mitt i ett fniss. Det var inget litet fniss, det var hysteriskt. Stoffe frågade lite roat vad som var så kul.

- Alla djuren, svarade jag, hihihi, alla djuren går ner i vattnet.

- Vilka djur, undrade Stoffe, nu än mer road.

Nu var det svårt att få fram det, jag fnissade så hysteriskt.

- Fffåren, och hihihigätterna och alla andra, fnissade jag.

Här någonstans tog verkligheten vid. Fnissningarna tystnade och jag kände bara en enorm sorg. Jag såg mig runt i rummet, inget turkost vatten, inga djur. Och framförallt: ingen förståelse över hur det kan vara så bubblande roligt med djur som går ner i vatten. Jag blev så rasande på mitt undermedvetna som har så roligt på natten och sen inte kan dela med sig när jag vaknat.

Och lite häpen över det faktum att jag drömmer delar ur en Kalle Anka-tidning.

Dagens Vårdguiden.