Vänner

Har man så fina vänner som jag har är det roligt att leka i photoshop..

Jag, Rosie, Tisse och Addan

Rosi, Tove och Tina.

En donna!

Cool!

Passar i en reklam från 80-talet?

Nu är disktrasa nummer två klar. Den ska bi en present är det tänkt.

Jag tycker de är så vackra.

När den är smutsig är det bara att koka den.

Marilyn som är det finaste jag har får agera fotomodell för mina övningar i photoshop. Jag börjar nämligen lessna på att se mitt eget nylle i varje blogginlägg..

Vacker.

Sol-katt!

Nödproviant till Kairo

En annan tid..
Tove och Emad i Dahab.

Signalerna går fram. Långt borta i Egypten ringer en mobil. Efter många, långa signaler svarar han.

- Hallå?

- Emad, min vän! Hur mår du?

- Åh, Tove. Det är förskräckligt! Jag är hos mamma, vi har inga pengar, ingen mat! Allt är stängt!

- Oj, jag hade faktiskt planerat att komma...

- Va! Til mig? För att skriva reportage?

Hans röst ändars helt.

- Du vet, det är inte alls så farligt som de säger på TV och i tidningen. Det är som vanligt, egentligen. Du kan komma. Du ska bo hos mig och mamma.

Jag frågar om han behöver något. Jag kan ta med en resväska med allt han vill ha och som familjen behöver. Han funderar. Svarar med sin lugna, bestämda ton.

- Allt jag behöver är en flaska vodka. Ring när du är här.

Att köpa biljett var lätt, packa väskan också, planera reportage och sälja in blir lite klurigt. Men det absolut jobbigaste var att berätta för mamma... Hon blev inte glad. Pappa trodde mig inte ens. På kvällen kom beskedet - alla resor är inställda.

- Men du kan få en resa till Kanarieöarna istället sa killen på Apollo.

Mitt genombrott

Frihetskämpe?

Man har äntligen haft sitt mediala genombrott i mellanöstern! Det är sant. Och inte var som helst - utan i Afghanistan. Det var Rosi som talade om den glädjande nyheten. Att en gemensam vän sett mig i en artikel i en tidning i Afghanistan. Bildbyline hade man och allt. Och inte i vilken tidning som hest. Utan i en Slitz-tidning! Ett såkallat "Herr-magasin".

Vi kanske ska spola tillbaka tiden lite. Till 2003, i Enköping på klubb Joar Blå. En kväll kom en fotograf fram till vårt bord. Han ville ta en bild. Det fick han. Lagom förvånad blev man när en rad manliga bekanta tyckte sig ha sett mig i en Slitz tidning. Det visade sig snart att denne fotograf varit en mingelfotograf för ovan nämnda tidning. Bilden är tagen rätt ner i urringningen och därunder står det en rad om att det var söta tjejer som hittat sig dit.

Inte trodde man att genombrottet skulle komma så snart. Och att man dessutom kunde bidra med att stödja de svenska trupperna i Afghanistan på köpet. Nyp mig i armen. Det är ju bara för bra för att vara sant!

Tidsfördriv

I dag har inte mycket hänt. Men så är det när man är sin egen. Jag väntar svar från två potentiella uppdrag i början på nästa vecka. Men i dag har det varit dött utöver lite telefonsamtal. Därför passade jag på att städa. När det var klart tog jag reda på hur mitt och Brad Pitts barn kommer att se ut.

Stolta föräldrar!

Fint från den finaste

I love pink.

Jag har ju glömt att visa min finaste julklapp. Brorsan är expert på att göra korthållare av gaffeltejp. Jag har alltid velat ha ett. Han hade beställt hem rosa tejp från USA och suttit en halv dag med det. Flamingon har han skurit ut fritt för hand. Jag älskar den. Och jag älskar min bror!

Allting som jag vill kan jag göra

I går ansåg jag att jag kunde göra om
nya foton till gamla "idol-bilder".

En bok jag läser för tillfället för tankarna tillbaka till den kväll jag för nu ett halvår sen satt på min balkong i studentrummet och var fundersam kring livet. Den handlar om hur man når sina mål. Det var ju den kvällen som inspirerade mig till att starta den här bloggen. Några av målen i boken skrev jag ju även ner på bloggen och satte igång med den sak som fått mig dit jag är i dag. Att sträva.

I dag, ett halvår senare har jag en lägenhet, ett företag, en katt, jag har varit med i TV, mitt körkort är snart klart och jag har kommit en bit på vägen med min bok. 

Det är faktiskt så att man får stanna upp, nypa sig i armen och inse fakta: det går att komma vart man vill i livet bara man inser vart man vill.

Det är den lärdom jag fått i livet. Bara för att ta ett exempel. I somras var jag på återföreningsfest med mina gamla klasskompisar från gymnasiet. Vi var hos Charlott på förfest. Hon hade hittat en gammal "mina-vänner-bok". Där i hade jag klart och tydligt skrivit vad jag skulle göra i dag: vara journalist. Lägg till att jag hade grava koncentrationssvårigheter, avgångsbetyg som inte är mycket att hänga i julgran, svårt att stava, svårt med grammatik, ingen erfarenhet... Det var bara en sak som fick mig att komma hit: Jag ville och jag hade bestämt mig.

Vissa saker har hänt det här halvåret som jag inte tagit upp. Inte bara för att de är för overkliga, det är pinsamt att jag velat en sak, nästan fått den men backat ur i sista sekund - det har blivit för läskigt, för verkligt. Sedan har jag motiverat det med att jag nog inte kunnat. Men det är inte sant! Sanningen, läste jag i dag i boken, är två saker. Den första är att det kan vara läskigt att lyckas, den andra att jag helt enkelt inte varit mogen just då - men chansen kommer igen. Eftersom man måste, för att lyckas, först även definiera VAR man är i livet. I bland är man mottaglig för förändring men ibland, som nu, måste man också stanna upp för att fundera i vilken riktning man vill gå. Där är jag nu. Det är inte alltid så lätt att sätta sig som jag gjorde i somras och konkret rada upp vad man vill i livet. Nu har jag nått dit jag ville men jag vill längre. Mycket längre. Och de trådar som legat ute finns kvar. Jag ska bara stanna upp lite och fundera 

En sak kan jag lova, fler mål kommer att komma Och jag tänker uppnå dem ALLA!

Telefonkö

Suck..

Passar på att leka lite i photoshop medan jag sitter i telefonkö. Mitt liv består av telefonköer just nu. Men det går framåt. Var god dröj. Ditt liv är placerat i kö men det är snart din tur.

Barn Av Vår Tid?

Carl Johan De Geer

- Ska inte ni ut och demonstrera? frågar Sveriges Radios korrespondent en familj i Egypten.

Kvinnorna i familjen skrattar.

- Du är inte klok! 

Nej det vågar de så klart inte. Vet hon inte hur polisen behandlar folk som gör uppror? De skrattar som att de hört ett heltokigt skämt. Sonen i familjen kommer in i rummet. Han talar om att han minsann ska ut och demonstrera. Men sen kommer det fram. Egentligen hinner han inte - han måste jobba. De som hinner är inte intresserade av att demonstrera. 

Vi i väst hoppas och är på plats. Väntar. Nyheterna domineras av inslag likt detta. Demonstrera eller inte demonstrera. Vem vill göra uppror? Spännande! Jag är journalist. Jag ska kunna behärska mitt språk i text. Men jag kan inte - för jag kokar. JAG BLIR SÅ JÄVLA FÖRBANNAD ATT JAG TÄNKER ANVÄNDA MASSA VERSALER!

Den som var ute och demonstrerade när Sverige fick ett främlingsfientligt parti i riksdagen räck upp en hand. Eller den som gjort uppror mot att vi har trupper i Afghanistan. Och nu menar jag inte de lama demonstrationståg jag deltagit i. Jag pratar om MASSUPPROR. Om vi tror på upprorets makt VARFÖR gör vi inte mer åt vår egen situation? VARFÖR? Om vi tycker att en stackars fattig man som förlorar sig livsviktiga dagslön ska ge sig ut på gatorna och dessutom riskera sitt liv borde vi väl föregå med gott exempel? ELLER? Ska vi sitta på våra feta västerländska ärslen med våra pekpinnar och förvänta oss att fattiga, outbildade människor ska göra det vi inte gjort på över FYRTIO år? Kan inte VI inspireras av Tunisien? 

Jag vill höra en SR reporter gå runt på Stockholms gator och intervjua människor på väg till jobben en måndagsmorgon hur DE tänker visa sitt missnöje över att ha ett högerextremt parti i vår riksdag som med hjälp av sin vågmästareroll tar BESLUT i vårt land. Eller att vi har trupper i Afghanistan. Tills dess nöjer jag mig med att skriva med VERSALER.

Toves pannkakstårta

Min favoriträtt!

Stoffe står i köket och lagar soppa med torsk och rotfrukter. Jag sitter framför datorn och har dåligt samvete. Så kom jag på en idé. Jag ska fixa efterrätt - pannkakstårta! Tyvärr ligger grädden kvar på Kocksgatan, det får bli med endast sylt.

Här är recept på "Toves pannkakstårta"

Du behöver:

1,5 deciliter vetemjöl

Pyttelite salt (mindre än en halv tesked)

3 deciliter mjölk

2 ägg

25 gram smör

1 banan

Sylt

Valfri topping

Gör såhär:

Blanda ingredienserna i en bunke tills det blir en smet. Smöret ska vara flytande när det hälls i bunken. Stek tre ganska tjocka pannkakor av smeten. Lägg dem på en tallrik och lägg in i kylskåpet tills de är kalla. Smeta på sylt och skiva bananer över en pannkaka och lägg på en annan. Smeta på sylt och lägg på den översta. Smeta på ännu mera sylt och skiva på en banan. Toppa med strössel, grädde, godis eller vad du vill. 

Klart!

Till vänster är en stekt pannkaka och till höger en ostekt.

Första stickprojektet

Jag har grävt fram en gammal halsduk. Den måste vara över tio år. Det roliga är att den är mitt första stickprojekt. Det vill säga halva. Andra hälften fick mamma göra. Hade någon sagt åt mig då att en av mina största hobbys när jag blev stor skulle vara stickning hade jag aldrig trott det.

I dag kom två teaterbiljetter på posten. I morgon ska jag nämligen till Uppsala för att bjuda Annika på "Fotbollsbögarna" på Stadsteatern. Det var länge sen jag gick på teater, inte sedan i höstas. Jag ser verkligen fram emot det.

Tidigare i dag träffade jag Angie på stan. Det var länge sen och vi hade så mycket att ta igen att timmarna flög iväg.

Tyvärr har jag inte mönstret på halsduken men det kliar i stickfingrarna så någonting nytt kommer ut inom kort..

Attans!

I dag har jag lovat att fixa en kryddhylla till Kocksgatan. Jag har ju extraanställning som designer. En av idéerna har ju varit att bygga en vägg med kryddhyllor i äkta funkisstil. Så damp jag på annonsen på Blocket. 375 : - ville han ha för hyllan. Jag ringde direkt men försent. Provade att bjuda över - ordentligt över... Tyvärr hade han lovat. Nu blir det stan istället. Har man tur kan man få tag i en liknande för under 1000 lappen. Det är målet.

Vill ha!

Däremot har jag tjingat bordet med lådorna i inlägget under. I dag efter klockan sex kan jag hämta det. Det ska målas turkost och lådorna ska få olika färger och knoppar.

Jag är snäll

Jag har hittat lite gamla bilder jag inte hunnit lägga ut. Det bästa med bloggen är att den fungerar som dagbok. Med den är det hur enkelt som helst att se vad jag gjorde för en vecka sen, i går eller förra året. Samma sak gäller fotoalbum. När jag nyligen förtvivlat talade om för Stoffe att jag nog var den sämsta flickvännen  på jorden, nej i universum, tog han fram sin dator och visade sitt fotoalbum. Varför då kan man fråga sig. Jo, grejen med att vara bipolär är att man i sina bästa stunder inte minns sina sämsta och i sina sämsta inte minns de bästa. Detta, kan ju var och en förstå, ger en en ganska skev verklighetsuppfattning. Därför måste jag skriva stämningsdagbok. Tyvärr hjälper inte den alltid eftersom ledsna Tove säger att den glada ljuger på sina glad-sidor. Men en bild säger mer än tusen ord..

Nybrogatan. Klockan 05.34 - Sommar 2010. Varje natt efter en utekväll stannade vi på 7Eleven och köpte något gott. Det blev flera härliga utekvällar den sommaren.

Sjukhus, Dahab, Egypten. Tretton timmar senare ska jag lura läkarna att jag är frisk så jag och Stoffe ska kunna snorkla.

Jag mår ju hur bra som helst!

 Gotland, sommaren 2010. Jag fotar närbilder. På allt.

Fötter.

Pridefestivalen 2010. Jag får en ballong av min kusin Emma. Solen sken hela dagen och vi åt picnic på Mosebacke.

Egypten 2010, Stoffe och jag - världens bästa flickvän!

Topp 10-snäll i alla fall..

Nice legs - vardagsfeminism när den är som bäst

I går slog vi slag i saken och satte fast benen på sängen. Det blev inte bara väldigt mycket snyggare utan också mer praktiskt med allt extrautrymme som kom fram. Allra minst för Marilyn. Det gäller att möblera smart när man bor på 27 km.

Här under ska det bli kontor.

När jag och Stoffe precis träffats tvingade jag honom att läsa Lotta Snickares och Lisa Marklunds bok "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra". Detta efter han dragit något lamt skämt om feminister. Jag hade spänt ögonen i honom och förklarat att vi måste erkänna patriarkatet - därför måste han läsa den här boken innan vi kunde fortsätta kampen.

Efter det blev det tyst med de skämten. Men inte hade jag kunna ana vad jag satt igång. Plötsligt är det han som dagligen reagerar på tv-reklamer, filmer eller tidningsartiklar. Min största triumf var i går när vi skulle skruva fast benen på sängen. Han plockade fram beskrivningen och utbrast sarkastiskt:

- Men titta Tove, vi kan inte skruva på benen. Det behövs två män. 

Typiskt!

Snart mitt?

Underbart.

Har precis hört av mig till kvinnan som lagt ut detta bord på Blocket. Hon säljer även ett skrivbord. Jag vill ha bägge två.

Nu sitter jag hemma och väntar på att bingolotto ska börja. Ja det är sant. Jag, Marilyn och Stoffe ska spela bingolotto. Jag vill ju prova alla saker jag tidigare inte gjort. Och det här är en av dem. Vi ska vinna  en bil och tre miljoner. Eller en resa.

Tidigare i dag har jag varit ute vid Åkeshofs slott och tittat på tulpanutställningen. Utifrån. Det kostade sextio kronor att gå in så vi kollade bara in shoppen. 

I går var jag på en jättetrevlig fest hos Louise. Hon hade lagat så god mat att jag åt mig stinn. Sedan mötte jag upp Stoffe och hans polare på ett nyöppnat ställe som heter Nu. Det var kul på Nu!

På väg till Louise.

Tidigare på lördagen shoppade jag och Stoffe. Han köpte en rock, nu ser han lite stiligare ut. Vi åkte till kyrkan i Risne, fikade och kollade lite loppis. Jag hittade en sommarklänning och kjol - snart är det ju vår!

Äntligen fredag!

Även om jag fick lite fredagskänsla i går när jag och Stoffe helt utan anledning lyxade till det med trerätters och vin känns det skoj att det är fredag. Jag tyckte att jag skulle ha en fest i kväll med motiveringen att "det var ju så länge sen". Min stora trettioårsfest förra helgen börjar alltså redan blekna.

Torsdagslyx.

Nu ska jag ner på stan. Först ska jag till polisens hittegods för att kolla efter telefonen, mössa, vantar.. osv.. Jag är expert på att tappa bort prylar. Sedan ska jag träffa Tisse och hennes kille Erik.

Jag har påbörjat ännu en angorasjal. Nu i grått och mörklila. Min börjar bli lite tuffsig.

Men jag är glad ändå.

Till min röda sjal i dag ska jag ha presenten från Lina och hennes kille.

Mmmm..

En annan uppskattad present, av många, är macarongerna som jag fick av Jenny. De passar fint till frukostkaffet.

Mmmm, igen..

Trött katt och lycklig matte

Marilyn har varit på mini weekend hos mamma, pappa och Svinto. De två är bästa vänner och värsta fienden.

Här bråkar de om korgen.

Nu är hon helt slut. Hon sover tvärs över mig.

Min trötta älskling.

Jag är glad för äntligen är min tavla uppe som jag fick av Stoffe. Min egna Liselott Lindberg!

Moi!

En annan rolig sak som hänt i dag är ett eventuellt jobb som dykt upp. Ett drömjobb så därför säger jag inte mer nu..

Välgörenhet när den är som bäst

Välgörenhet är underbart! Jag har ju i och med flytten fått registrera om mig till Röda Korset i min region. Men det innebär inte att jag ska sluta träffa min Ruth och Abbie för det. I morgon ska jag till Uppsala för att träffa Ruth på en snabb kaffe innan jag träffar pappsen. Abbie fick inte följa med, hon ska vara på dagis. Även om hon i dag på telefon trodde helt säkert att hon skulle vara lite förkyld just i morgon.

I dag var jag och hälsade på min nya mötesplats kupan. Där satt två söta damer och vi började genast prata stickning. Jag la efter ett tag fram min plan om att få hjälpa kupan i västerort med insamlingarna, eller snarare försäljningen. Jag talade om för damerna att deras prissättning inte kom på fråga (efter jag handlat) samt att skyltningen behövde sig ett rejält uppsving... De tog mitt nummer och nu väntar jag på att de ska höra av sig.

Vackra fynd för några tior.

En "skoväska" fick jag det förklarat för mig.
Och en sån behöver man ju!

Jag fortsatte på välgörenhetsspåret när jag haffade en kvinna på medborgarplatsen som hängde med sin polare. Jag antog att de bägge damerna fått i sig lite för mycket (tio tior anförtrodde hon mig senare) och såg dessutom att damen i fråga råkat kissa på sig. Jag frågade om hon hade rena byxor för det skulle bli kallt. Det hade hon inte så jag sprang till Myrorna och handlade ett par. Ett par bruna manchester. De hade ett par nya hotpants med tillhörande underlinne med hello kitty. De fick duga under. Hennes väninna hade svårt att få fram vad hon ville ha sagt. Hon upprepade om och om att jag inte var en människa. Strax innan jag gick fick hon ur sig det.

- Du är ingen människa..... För du är en levande ängel.

Jag tror de orden värmde mer än byxorna.

Försvinn dumma spöke för du finns inte

Jag är med i en tävling om såndär homstajling. Det går ut på att man ska länka till olika produkter som har med badrum att göra... Tillexempel om klinker, hela sitt badrum. Eller varför inte en bastu? Eftersom jag inte har råd med sådant lyx som homstajling blev det lite knivigt. Men det var en annan sak som också försvårade arbetet.

I går kände jag tillslut mig manad att tala om för Stoffe vad jag anat en längre tid.

- Du vet väll att vi har ett spöke här, jag och Marilyn, frågade jag.

Hans tystnad till svar antog jag vara ett slags medhåll och fortsatte därför:

- Det bor under badkaret, jag vet att Marilyn känner det också. Det är därför hon brukar krypa in där. Jag tror de hänger med varandra på dagarna.

- Hur vet du det? Frågade Stoffe (En ganska relevant fråga).

Jag förklarade som det var, att jag kände det på den dåliga karman där inne. Att en gång när jag tappat toarullen in under badkaret hade spöket dragit i det när jag skulle hämta det. Stoffe kikade under badkaret och sa att rullen hade fastnat bakom ett rör. Sen pratade vi inte mer om det.

I dag bestämde jag mig för att fixa mitt tävlingsbidrag och var därför tvungen att knäppa lite kort. Till min fasa insåg jag att jag inte hade städat på flera veckor, förmodligen på grund av spöket. Nu var jag alltså tvungen att städa!

OMG!

Städa är inte en av mina starka sidor. Jag kom därmed snabbt på en helt ny teknik som jag gärna vill dela med mig av. Det funkar bara om man har ett helkaklat badrum - och inte träparkett som jag som tur är inte fick igenom att skaffa av Stoffe. Man behöver också en golvbrunn.

Du behöver därutöver: Rengöringsmedel i sprayflaska, en stor svamp och ett avlagt badlakan. Klä dig lätt (typ bikini).

Gör så här: Spraya rengöringsmedel över hela badrummet, väggar, golv, toalett, badkar osv.. Ta duschslangen och duscha lätt över allt. Sedan tar du svampen och gnuggar överallt. Därefter spolar du av allt med slangen och låter det rinna ner i golvbrunnen. Sist tar du badlakanet (ska slängas sedan direkt i tvätten) och torkar torrt.

Nu har du gjort så kallad gratis homstajling (eller städat, det är en definitionsfråga).

Men nu till det intressanta. När allt var städat och torrt var liksom spöket och all den dåliga karman där inne borta. Tekniken funkar alltså även för att ta bort spöken. Det vill jag tacka room328 för.

Både min toalett och tvålkopp är från Gustavsberg.

Snyggt och spökfritt!

Kul att man fick vara med på ett hörn

Filminspelningen gick bra i dag. Som tur var fick jag både kläder och make på plats så slapp jag oroa mig. Vi var fem brudar som skulle spela "möhippagänget". Tjejen som var brud och jag ägnade en lång stund att komma på var vi hade setts förr. Det visade sig att vi bott på Teneriffa samtidigt. Hon hade jobbat som showartist och jag i en beach bar.

De första fyra timmarna snackade vi massa skit med varandra, löste korsord och fikade. Sedan var det dags för tagning. Innan tagning fick vi fika igen. När sockerkicken satte in var det inget problem för oss att stoja som vi skulle - vi var bara oss själva!

Snyggt gäng.

Direkt efter inspelningen fick jag rusa iväg till min casting. Jag och killen på produktionsbolaget satt kvar och pratade länge. Jag får inte säga om vad. Men jag kan tala om att det kommer hända mycket den närmsta tiden... 

Eftersom smör-reklamen jag gjorde i dag inte kommer ut på ett tag får man hålla till godo med detta. Jag syns i baren, bakom killen i vänster hörn, i siluett, under en halv sekund. Om ens det.

God natt!

Wow

Tufft!

Vad roligt det är att leka med photoshop! Nu ska jag iväg på jobb. Jag ska låtsas vara med på en möhippa några timmar för en reklamfilm.

När alla vännerna gått hem

Och festen är slut för länge sen..

Morgonen efter blev supermysig. Mappe, Rosi och Jessica hade sovit över och vi tog det lugnt hela förmiddagen. När de åkt var det dags att städa undan efter festen. Märkligt nog tyckte jag fortfarande att det var vackert efteråt.

Mina ljuslyktor och placeringskort.

Ljusslingan kommer från Thailand.

Mitt andra kakfat.
Gjort av tallrikar och ljusstakar jag sprayat i guld.

Av pappa fick jag en av honom signerad tavla. Den första i mitt trettioåriga liv. "Toves dans" heter den och är en torkad blomma han fotat i närbild. Egentligen känns det fel att lägga ut den på det här viset då min bild inte gör den rättvisa, men jag är så stolt!

En äkta Bo Gyllander