Jag har aldrig kommer i repris..

Satt och läste igenom gamla blogginlägg. Insåg hur kul jag hade månaden innan min 30-års dag. När jag hade bestämt mig för att göra någonting jag aldrig gjort varje dag innan födelsedagen. Varför skulle jag inte kunna göra det igen tänkte jag. Sagt och gjort. Från och med den första juni börjar "Jag har aldrig 2". Samma regler - minst lika kul. Nån som vill vara med?

Bilder från förra gången:

Baka sju sorters kakor.

Med varierat resultat..

Göra egna swarovski-smycken.

Låna två random böcker ur "rekomenderat-hyllan" på biblioteket.
Och läsa dem..

Modern konst - examensfest - 30 års fest och avsked

Som vanligt är det snabba svängar i mitt liv. I torsdags var Claudia på besök. Hennes kryssningsbåt stannade till i Frihamnen. På Magasin 3 kunde vi se Mycket Svår Konst.

Claudia framför ett collage.

Finaste bilden.

Hm.

Hmmm..

Hmmmmmm...

På fredagen åkte jag till Uppsala. Jag gick till Mace up Store och fick en sminkning.

Lösögonfransar!

Sen gick jag och mina lösögonfransar till en uteservering och drack öl med Annika och två kompisar till henne.

Därefter var det examensfest på ÖG-nation.

Trerätters!

På lördagen åkte jag til Enköping. Där var det trettioårsfest för tvillingarna.

Vi lekte lekar hela dagen.
Tillslut stod Pluttan som värdig vinnare i "Hela havet stormar".

Nu är jag hemma igen. I dag har jag meljat ut den tråkiga nyheten till alla att jag slutar på Kristna Fredsrörelsen. Onsdag blir min sista dag. Det är med sorg i hjärtat jag lämnar dem. Men nu kommer nya äventyr....

Mitt allt!

Var sitter skönheten?

Hmm..

Tittade precis på Uppdrag Granskning som i kväll handlade om skönhetsingrepp. Var genast tvungen att kolla hur jag skulle se ut med större mun. Jag undrade: vem är det som sätter dessa skönhetsideal? Ett tag in i programmet visade det sig vara bloggerskorna...

Jag kände därmed att jag borde ta mitt ansvar. Så här ser det ut hos Lundins: I dag var jag till frisören. Det tog inte många minuter innan frågan kom: har du permanentat dig eller färgat, eller använt mycket produkter i luggen?

Svar: Nä, mitt hår ser ut så här. Jag fick det när jag var fyra. Efter det har jag aldrig gjort annat än att toppa luggen. Det här är resultatet, den har växt två decimeter på 25 år. Jag har i övrigt aldrig haft längre hår än till lite över axlarna. Jo, en gång. För två år sedan. När jag var i Albanien och i min desperation över att få långt hår gjorde hårförlängning. Men det är ingen bra idé när man har typ femton hårstrån. Jag avråder också från att göra det i Albanien.

Däremot växer det så det knakar på andra ställen. En lustig grej som händer efter tjugonågonting är nämligen att det kommer hår på ställen där de inte var förut. Små svarta hårstrån som man förväntas knipsa bort i samma sekund de dyker upp. Det brukar jag skita i.

Mina naglar har aldrig vuxit längre än till fingertoppen. Jo, lillfingernaglarna. De växer så det knakar. Alla andra kämpar sig upp, smyger sig försiktigt över fingertoppen. Pang, där slog hissdörren igen eller blixtlåset skar sig igenom. Gärna långt ner så det tar flera veckor att återhämta sig.

När jag var hos min jämngamla barndomsvän på fest häromveckan utbrast hon förtjust: Oj, har du också fått fräknar på näsan?! Jag tyckte det var ett fint sätt att se på saken så jag instämde. Pigmentförändringar låter ju inte lika skoj..

Nyss kom Stoffe hem. Med tio röda rosor. När jag frågade varför fick jag massa anledningar. För att jag är snäll. För att jag hjälper till med lägenheten. För att jag har varit modig. För att jag tänker på andra. Ja, för att jag är vacker... För visst är det sant: Skönheten sitter i betraktarens öga.

This is me:
Tunna hårstrån, smala läppar och spruckna naglar
- men ack så vacker!

Eufori..

...är ordet när ens senaste artikel i Fredsnytt mynnat ut i en ledarartikel i Dagen. Jag sträcker lite på mig och konstaterar att kampen för ickevåldet inte på långa vägar är förgäves...

Det fina är att artikeln är baserad på fakta. Inte något hokus pokus som krigs-förespråkare gärna tar till. Nej, fram med statistiken, lägg den på bordet och inse att ickevåld är rätta vägen till fred.

Peace!

Gör en poncho-sjal

Min favoritsjal, passar perfekt till svala vårkvällar.

Jag har gjort om en sjal jag stickat i gotländsk ull till en poncho. Det enda man behöver göra är att sätta dit en fin brosch i fram. Klart!

Stickbeskrivning: Lägg upp fyra maskor av garnet på stickor 12. Sticka ett varv. Nästa varv ska du öka i början och slutet. Fortsätt så - öka två maskor i varje varv. Byt färg på garnet när och var du vill. Du är klar när du börjar närma dig hundra maskor.
Här kan man hitta fler av mina poncho-sjalar.

Jätteblommor och teater

Helgen har varit händelserik. På lördagen bestämde vi oss för att titta på världens största blomma. Så vi åkte till Bengaliska Trädgården. Knölkallan, som den heter väger runt 160 kilo!

Nu väger ju inte jag så mycket, även om vi ser lika stora ut på bilden.
- Jag står bara lite längre fram. Sådetså!

Citroner.

Så underbart vackert!

Efter blev det fika.

 På söndagen gick vi och köpte present till Louise som hade sin avslutningsföreställning. Hon fick kaffe och praliner istället för en blomma. Vi passade på att köpa tre påsar smaksatt kaffe till oss..

Mmmmm..

Föreställningen var grymt bra. Hela helgen var helt fantastisk!

En komentar!

Gruvan.

I dag har jag fått en liten komentar från svenska AP-fonder. Och en bekräftelse på att de röstat emot förslaget. De som tidigare vägrat att uttala sig om Marlin-gruvan i Guatemela. Med en vänlig röst kommer man långt! Jag är så stolt.

Här är resultatet:

Gruvan Marlin i Guatemala som är ett hot mot liv och hälsa för närbefolkningen kommer inte att läggas ner. Förslaget på nedläggning röstades ner av 94% av aktieägarna, däribland Svenska AP-fonder.

I dag kom beskedet, Marlin-gruvan i Guatemala kommer inte att läggas ner. Förslaget som kom från aktieägare baseras på en rapport från Interamerikanska Kommissionen för Mänskliga rättigheter. Rapporten slår fast att gruvan är ett allvarligt hot mot liv och hälsa för befolkningen i närområdet.

Vid bolagsstämman som hölls i dag, i Vancouver, besegrades förslaget med 94 procent av aktieägarna. Det kanadensiska företaget Goldcorp, som äger gruvan, skriver i sitt pressmeddelande att den Interamerikanska Kommissionens rapport helt saknar grunder och att det inte finns bevis för att gruvan skulle vara skadlig för miljön. I själva verket är Goldcorps verksamhet i Guatemala kantad av våld, hot och skandaler. Även FN:s särskilda sändebud för mänskliga rättigheter har kommit fram till samma slutsats och uppmanat företaget att stänga gruvan.

De svenska AP-fonderna ser ingen anledning till att sluta investera i Goldcorp i dagsläget. På bolagsstämman röstade de ner förslaget att stänga ner gruvan. AP-fonderna har hittills investerat runt 240 miljoner kronor av svenska pensionssparandes pengar i Goldcorp. Nadine Viel Lamore, ordförande i Etikrådet, ett samarbete mellan Första, Andra, Tredje och Fjärde AP-fonderna, säger att det måste få ha sin gång.
-          Det är en pågående process, vi har en åtgärdslista som bolaget ska kommentera och lämna svar på, säger hon.

Goldcorp är själva kritiska till gruvan i sin rapport. Bland annat skrive de:

 "It is against this backdrop of violence and impunity
that the national debates over mining and development
are taking place. Expectations about democratic
debate and peaceful protest must be tempered by the
enduring legacy of the civil war (1960–1996). The risk
of social protest turning violent is very high, as can
be seen by some of the incidents involving the Marlin
Mine, as well as other industrial projects."

Från bomber till dammsugare

Min söta dammsugare gör det liiite roligre..

I dag har jag skrivit en artikel om att Sverige har Europas största testställe för vapen. Det är inte många som känner till det men högst uppe i norr finns en plats, något större än Öland till ytan, som är öppet dygnet runt, varje dag, året runt. Dit kommer förutom Nato och USA ett dussintal länder, däribland Israel för att prova lite bomber. Mysigt!

Efter jobbet åkte jag direkt hem. Eftersom solen sken bestämde jag mig för att kolla in min bakgård. Det visade sig vara en park med ett litet litet café i mitten och fullt av bord, stolar och solstolar. Det var bara att köpa en glass och slå sig ner.

När jag satt där ringde en kille som jag haft kontakt med tidigare angående ett roligt skrivjobb. Nu hade han ett kul uppdrag till mig. Jag får veta mer nästa vecka. En annan rolig grej på gång är en artikel jag skriver om "Sommarens bästa loppisar". Det betyder ju att jag måste testa några vilket inte känns helt fel eftersom det är min favoritsyssla.

Nu ska "vi" spackla lite väggar. Jag gillar att säga att "vi" renoverar och att "vi" bygger en vägg. Det får mig att verka lite märkvärdig. Och inte minst delaktig. Sanningen är faktiskt den att jag hjälper till så gott jag kan. Det är kul att jobba och jag lär mig faktiskt. Jag och Stoffe kom på det här om dagen: vi är ganska jämställda, framför allt eftersom vi gör nästan allt tillsammans. Då blir det ju roligare också. Som i förrgår när vi hade tvättkväll. Efter varje lass med ren tvätt vi bar in i lägenheten gav vi varandra en high five. Och sen firade vi med vin.

Jag vet att det finns de som hävdar att de gillar att diska, tvätta och städa. Som säger att de inte är tvingade till det, det är bara så att de är bäst på det. Enligt mig är det inte så svårt att köra en dammsugare eller plocka ur diskmaskinen. Det är bara jävligt tråkigt. Det roligaste är känslan efteråt, när allt är klart. Den delar jag gärna med någon som uppskattar det lika mycket.

I går sket vi i allt som har med hushållsarbete att göra
och gick hela familjen upp på ett berg för att grilla korv.

Ibland blir jag så trött!

- Jag ska bli undersköterska!

- Och jag ska bli statsminister!

"Det är en myt att kvinnor är diskriminerade i samhället. I själva verket är det tvärt om", tycker författaren Per Ström i en ny bok. Jag har suttit hela dagen och försökt komma på någonting bra att svara. Men det liksom går inte. Det skulle vara som att förklara kvantfysik för en femåring. 

Istället tog jag fasta på hans såkallade "felaktiga myter" i samhället. Och försöker nu på ett "pedagogiskt" sätt förklara för herrn hur allt ligger till. Punkt för punkt:

Kön är en social konstruktion. Det är genetiska skillnader som styr många av de egenskaper som ligger till grund för vårt beteende i vardagen.

Svar: Skojjaru! Är det GENER som styr vissa av våra egenskaper!? Hur kom du på det? Du måste ju vara hjärnforskare! När jag fick höra DET argumentet kände jag bara "Wow, karln har ju koll, tur att han får massa rader i en av Sveriges mest lästa nyhetstidning och en hel bok för att tala om för oss andra att det är GENER som styr oss. Hade ju vi andra ingen aaaaaaning om. De forskare som fastställt att kön är en social konstruktion måste ju HEEELT ha missat det här! 

Please, Per. Vi VET att generna styr. Vad vi konstiga, uppenbarligen nollställda i dina ögon, feminister menar med att kön är en social konstruktion baserar sig på annan fakta som inte utesluter generna helt och hållet. Men som säger att vi - från födseln behandlar pojkar och flickor olika. På gott och ont. Men att konsekvensen av det blir att könen blir olika. Alltså en social konstruktion.


Kvinnor får lägre lön för samma jobb. De har lägre genomsnittlig lön för att de väljer andra yrken än män och jobbar färre timmar.

Svar: Jaha! Men varför tror du att kvinnor väljer de yrkena? Nej, inte under pistolhot som du så fyndigt skriver. (Jag skrattade nästan ihjäl mig.) Och varför tror du att kvinnor jobbar färre timmar? Det ska jag tala om för dig Per. Jo att från födseln får flickor lära sig att "ta hand om" och pojkar lära sig att "ta för sig". Tror du mig inte kan du slå upp en leksakskatalog. Eller kolla HM:s nya barnkollektion för den delen. Där killtröjorna är svarta med texten "Born to rule" och tröjorna på tjejavdelningen är rosa med texten "Just to cute". 

Att bli påtvingad dockor sedan noll års ålder tror jag har en viss påverkan på en i livet. Om du tänker liiiiite längre kanske du kan förstå varför unga tjejer väljer att läsa till sjuksköterska eller barnskötare. Du kanske också förstår varför de sedan, med sina kassa löner (och hjärntvätt genom livet) tycker att det är de som ska stanna hemma med barnen och jobba färre timmar. (Och varför männen, med sin lika vrickade verklighetsuppfattning, tycker likadant) Det vi ska jobba på är ju att värdera "kvinnoyrkena" högre. (Varför tror du att det aldrig sker förresten). Och "lägre lön för samma jobb" betyder väl inte att du kan jämföra en chef med ett kassabiträde? 

"Mellan 2006 och 2007 ökade den genomsnittliga totala månadslönen för tjänstemän i privat sektor med 4,0 procent till 31 100 kronor.
För kvinnor var genomsnittslönen 26 800 kronor och för män 34 400 kronor.
1,3 miljoner privatanställda tjänstemän omfattas, 43 procent av dem var kvinnor." (Statistiska centralbyrån)

DÄR har du något som kallas FAKTA.

Kvinnor har svårare att göra karriär. Det finns inga hinder som särskilt drabbar kvinnor.

Svar: Jo. Jag kan ge dig några exempel: Vi föder barn. Det gör inte ni. Levande människor ligger i våra magar i nio månader och ger oss migrän, foglossning, ryggskott... Sen ska bebisen ut. Då måste den ha mat. Och har man varit borta ett år är det lite svårare att hinna i kapp i karriären. Eller två år för den delen - beroende på hur många barn man tänkt sig.

Det är bevisat att det finns föreställningar i samhället om att män är bättre på vissa yrken än kvinnor. Men jag misstänker att inte mången rapport har passerat ditt skrivbord när du skrev boken. Det är också bevisat att kvinnor måste kämpa mer än männen för att göra karriär. Detta börjar redan i skolan.

Män slår kvinnor. Män drabbas värst av våld.

Svar: Ja Per. Men det är nästan bara ni som slår. Och känner du att det här är en MYT man behöver ta hål på råder jag dig att besöka närmsta kvinnojour. Sitt där en timme eller så. Återkom sedan. 

Kvinnor dubbelarbetar. Män arbetar 19 minuter mer än kvinnor varje dag.

Svar: Och under de 19 minuterna har kvinnorna handlat, hämtat på dagis, lagat mat och städat. Det är väl ungefär så länge det tar? Ungefär lika länge som att byta ett däck brukar jag säga.

Kvinnor får sämre sjukvård. En kvinnas liv är värt nästan fyra gånger så mycket som en mans om cancerforskning används som bedömningsgrund.

Svar: Kul att du använd dig lite av forskning som bedömningsgrund. Det borde du göra oftare. Och kanske titta på lite andra forskningar om du ska göra en bedömning. Gör man så brukar man få ett mer rättvisande svar. Och förresten så har nästan ALL forskning på hjärt- och kärlsjukdomar gjorts av, på och för män.

Snälla Per. Du slår inte hål på några myter. Du spär på dem som redan finns: att kvinnor inte är underordnade männen i samhället. Och att män är så dumma att de inte fattar det.

Måndag efter en fin helg

I helgen har jag varit i Uppsala. På dagen hjälpte jag Dennis, i vanlig ordning, att sälja böcker. Därefter blev det middag och vin i hans trädgård. Lotta 1 gjorde oss sällskap, hon bor i trappen bredvid. Efter ett tag kom även Lotta 1,3 ut. Hon bor i nästa trapp och har efter mycket om och men blivit uppgraderad från Lotta 2. Själv heter jag Amanda Skvader i detta sällskap. Vi är så tokiga. Och tokigare blev det efter några glas. Dennis som inte rökt på 15 år kunde som vanligt inte hålla tillbaka när vi har sommarfest. Jag börjar oroa mig för den här sommaren - vi planerar nämligen fest nästan varje lördag.

Lite rund under fötterna gick jag kullerstensgatan upp till Jessica och hennes inflyttningsfest på Rackarberget. Innan hade jag svirat om på Dennis toalett till den fina klänningen jag fick av Kerstin.

Röd - me like!
I bakgrunden skymtar Stoffe med en dammsugare - me like x2!

En annan snygg sak är skåpet! Det är mitt senaste inköp. Det ska bli vitt. Även om det är snyggt som det är.

Här ska mina klänningar hänga!

Just nu har jag inte tid att måla skåp. Hela kvällarna går åt till att packa upp och komma i ordning. I dag tog jag en liten sväng till en park i närheten med Marilyn. Hon fick gå i koppel, jag har köpt ett nytt som är rosa och tre meter. Hon var nyfiken och rädd i en härlig kombination.

Att leva i nuet

Jag håller på att träna på såndär majndfulnes. Det handlar om att kunna leva i nuet. Just dessa dagar har det inte varit några som helst problem. Vi hittade en mysig utflyktsplats bara några minuter hemifrån.

Min nya "picnic-påse"
Köpt på loppis i Falun.

Vi hittade till och med ett ställe med kvällssol!

Vin och annat gott.
Typisk majndfulnes.

Världens vackraste tak!
Majndfulnespoäng på det.

I morse var det lite svårare med majndfulnes. Marilyn välte min fina pidestal med blomman på så den for i golvet och gick sönder. Med sig i fallet tog den vattenkannan som var full med vatten. Det blev en härlig röra av blomjord, porslin och vatten på nya träparketten. Sen missade jag tunnelbanan med en minut. 

Men därefter har dagen bara varit underbar. Jag fixade det sista på mina artiklar som ska ut i press. Sedan åt vi lunch på jobbet i en park. Efter jobbet åkte jag och Stoffe till en kille som sålde ett antikt skåp. Det är det andra vi köper på två veckor. Det vi köpte i dag ska bli vitt och det första ska bli rosa! Bilder kommer. Både före och efter. 

Skåpet var så tungt att Stoffe fick ringa Robin och locka med öl och fotboll. Han fick veta lite senare att det också innebar att han ska bära in ett 100 kilo skåp. Fast bara upp i tamburen. Upp för trappen kommer senare. Det behövs nämligen fyra pers för det uppdraget. Men fint är det!

Där gick nog gränsen..

Härliga tider på Teneriffa!
Brorsan på besök till vänster, längst fram underbara Claudia.

Egentligen är mycket som sker i livet en slump. Men man kan hjälpa slumpen lite på traven. Det handlar om att kasta sig ut i livet. För att ta ett exempel: När jag letade praktikplats under journalistutbildningen fanns det inga platser kvar. Förutom på Unt:s sportredaktion. Jag tog chansen, ringde och sökte. När de frågade mig om jag kunde något om sport svarade jag "absolut" utan att tveka. Sedan var det bara att hårdplugga divisioner, lag, sporter, allt som fanns att veta. När jag väl kom till jobbet visade det sig att de anställt mig för att göra långa helgreportage. Det funkade ju utmärkt. Jag hade lika gärna kunnat svara nej på frågan och varit en erfarenhet fattigare.

Det är lite så jag lever mitt liv. För många år sen tog jag mitt pick och pack och flyttade till Teneriffa. Jag hade ingen som helst erfarenhet inom restaurangbranschen men efter en vecka var jag servitris. Jag stannade där i ett år. Flera år senare åkte jag tillbaka under ett sommarlov. Jag kunde bo hos en kompis ett tag, på hans soffa. Det var allt jag visste när jag åkte. Tre veckor senare jobbade jag i en beach bar och bodde tillsammans med en av mina numera närmsta vänner, Claudia från Österrike, i en fantastisk lägenhet på ett berg över havet. För att dryga ut kassan innan jag fick det jobbet sålde jag "Magic pens" till småbarn på stranden. 

Mellan dessa år bodde jag i Göteborg. Varför? Jo, jag hade hälsat på min kompis där och tyckte det verkade så mysigt. Så jag bestämde mig för att flytta dit. Jag hittade jobb på en förskola och fick kontakt med en kille som hyrde ut ett rum. Men jag hade inga pengar till tågbiljett. Som tur var var min granne lastbilschaufför. Och skulle åka till Göteborg. Så jag liftade i en lastbil hela vägen. Killen valde en annan person som fick rummet. Så jag hängde på min kompis ut och drack några öl. På puben träffade jag en tjej som skulle flytta ihop med sin kille. Jag kunde säkert få hyra hennes gamla rum. Dagen efter skrev jag kontrakt med tjejen som hyrde ut. Veckan därpå bodde jag i Göteborg. Jag stannade i två år.

Jag insåg ganska snart att mina betyg aldrig skulle räcka till att komma in på journalistutbildningen. Så fick jag höra talas om påbyggnadsprogrammet. För att öka mina chanser att bli intagen tog jag reda på vad som saknades bland journalister. Eva Elmsäter från Svt berättade på ett föredrag om hur bra det var att kunna arabiska som journalist. Så jag lärde mig det. Nu är jag journalist. 

Men nu tror jag mig ha tagit vatten över huvudet.. Den första juni ska jag vara med i en Volvo-reklam. De sökte "statister med akrobatisk förmåga". Jag tänkte "hur svårt kan det va?"Och fick det.

Den första juni ska jag nu stå tillsammans med 49 andra personer - formaterad till en lastbil. 3,5 meter upp i luften... Där gick nog gränsen ändå.

En weekend i Falun

Helt galet och spontant gjorde jag beslutet att åka till Falun i helgen. Där var, förutom Kerstin, en stor gårdsloppis.

Vackra landskap svischade förbi...

Målet var att hitta saker till lägenheten. Det dröjde inte länge förrän jag damp på den här skatten:

300 : -

Självklart kom ju den ofrånkomliga frågan upp: hur får jag hem det? Hm, medan jag funderar på den står bordet i Kerstins uteförråd.

Efter några timmar blev vi hungriga. Kerstin och Ida tog mig till Faluns smultronställe, precis bredvid gruvan. Där kostade en fantastisk buffé 85 : -

Ida hugger i.

I buffén ingick även efterrätten.. Man fick ta hur många man orkade!

Ida och Kerstin njuter av sina
kladdkaks-bakelser med blåbär.

På kvällen gick vi en sväng på stan och konstaterade att där inget hände. Sen gick vi hem till Kerstin och tittade på film.

I morse var vädret helt underbart igen och vi åt frukosten i solen.

Kerstins mysiga innergård. 

Nu är jag hemma i gen. Stoffe står på en stege och monterar upp en vägg medan han mumlar: sjuttioett, fyrtiosju, jahaja, hm... arton, nehe.. oj..

Allt är som vanligt igen det vill säga.

Ny adress

Tjolahopp, så bodde man högt uppe vid takåsarna mitt på söder.. I morse insåg jag att jag glömt ta med kaffefilter. Men vad gör det när man bor granne med typ 10 fik! Det är mycket som saknas just nu. Till exempel gardiner. Men då kan man ju alltid hänga dit en filt. Allt går att lösa med lite fantasirikedom.

Högt upp!

En krok till lampan kan också vara en bra idé...

Nytt mode?

För där ska nämligen kristallkronan jag ropade in på auktion hänga. Nu ligger den i en låda i "sovrummet".

I väntan på bättre tider..

Nu har jag i alla fall köpt filter och kokat mig en kopp kaffe. Marilyn verkar trivas och har redan hittat sina gömställen och vrår. Men mest sitter hon i fönstret och tittar på alla människor på gatan som plötsligt, från ett annat perspektiv, är pyttesmå. 

Rena rama jungeln

Rena rama jungeln!

I dag har vi varit på Ikea och köpt ett kök. Det blev pluttiplutt-lantlig historia med krussiduller runtom. Som lägenheten på Kocksgatan ser ut nu är det bara ett hål där köket ska vara. Därför bor vi kvar i Blackeberg några nätter till. Tillsammans med Stoffes lillebror Robin.

Vi har det så mysigt alla fyra (ja, jag räknar in min katt i den här familjen) på dessa 27 kvadratmeter, så det anar ni inte. Soffan står på Kocksgatan istället finns en två meter bred madrass full med kuddar. Det är vår soffa och Robins säng. På andra sidan rummet står min gamla säng, där sover jag och Stoffe nu - hans säng som vi ska ha är på Kocksgatan. Som vägg mellan våra "sovrum" har jag nu ställt två stora plantor. Ja, ni hör ju hur uppfinningsrik man blir på så här små ytor.

På kvällarna, när vi har flyttat bord, soffor, sängar och annat möblemang hit och dit, tittar vi på film tillsammans. Här gäller det att kompromissa. Jag har fått igenom att är det ett enda vapen på omslaget (både fram och baksida räknas in här) blir det inge av. Robin har fått igenom att står det "Drama" på baksidan blir det inge av. Romantik och komedi går bort för min del. Och Robin vill inte ha något franskt. Stoffe och Marilyn har lagt ner sina röster för att inte komplicera situationen ytterligare. Det lämnar inte mycket kvar att önska. I går blev det Harry Potter.

What a Valborg!

Spelade gjorde Those Dancing Days.
Både jag och Mappe blev kära i sångerskan. 

Valborg inleddes dagen innan, på fredagen. Jag satt på tunnelbanan på väg hem från stan när jag ringde Mappe. Han skulle på V-dala där ett band skulle spela. Jag åkte hem, svirade om, packade en väska och drog dit. Smart som jag är hittade jag en festis som liknade vin i färgen. När ingen såg hällde jag över vin i flaskan som jag förfestade på när jag satt på tåget.

Mappe väckte mig klockan tio morgonen därpå. Vi handlade frukost och satte oss i parken.

Tisse och Rosi kom förbi och spred lite glädje.

Jag slog på stort och klunkade fritt ur en tetra.

Sen var det champagnegalopp på ÖG.

Blöta kramar.

Och hals ur flaska..

Sen bar det av till Mappe för lite drinkar och lunch.

Jag såg djupt ner i glaset...

Men så plötsligt uppenbarade sig en suddig gestalt i dörren, med rosa cowboyhatt..

Vem är det?

Självklart var det Christian Hörz, i egen hög person.

Som vanligt, om man får använda sig utav ett av hans favorituttryck,
lyste hans karisma.

Efter några timmar kom jag på mig själv med att sitta och visa en stackars tjej bilder på Marilyn i min mobil. Det var bara att inse fakta, borta bra men hemma bäst. Jag satte mig på första bästa tåg hem. Till min prinsessa.

Och tur var väl det. För söndagen skulle ägnas åt flytt. Då var det tur att man inte var för bakis. Bilder från flytten kommer snart...