Jag blir GAAALEN!

Jag blir galen.. Det känns som all inspiration pyst ur mig. Och jag HATAR den här känslan..

Jag VET varför jag ska ha tjänsten jag nu så desperat suktar efter. Men jag vet inte HUR jag ska bära mig åt för att förmedla det. Precis som för ett år sedan när ett annat jobb det bara stod "Tove" på låg ute.

Jag har börjat minst tio gånger på mitt personliga brev. Jag kan berätta om att jag har kandidatexamen i arabiska, läst masterkurs i väpnade konflikter och mänskliga rättigheter, att jag är journalist, mellanösternvetare, att jag är en grymt bra människokännare och skulle bli bäst på jobbet - eftersom jag inte vill något annat. Jag skulle kunna säga att jag ger upp allt, jobbar natt och dag. Jobbar gratis om det skulle behövas. Men det GÅR INTE! Så vad gör jag? Jag suddar och suddar, slår näven i bordet, gråter, skriker, skriver och suddar.

Tillslut står det på papperet, en desperat rad:

"Jag vill verkligen ha det här jobbet!"