Har ägnat en längre tid åt att ta fram den bästa versionen och valet landade på denna av en londonorkester. Lyssnar på den minst en gång om dagen och har gjort det i över ett års tid - den blir aldrig uttjatad. Eller som jag skrev i min andra blogg förra hösten: Önskar att jag någon gång, om så bara en tiondel, kan beskriva kärleken som Pachelbel gör i sin Canon d.
Eller... Kanske jag kan det nu. Med denna bild, tagen i morse...
 |
| Är möjligen kärlek när någon skurit upp tomaten till frukostmackan och lämnat i kylen - för jag gillar tomat men är rädd för kniven.. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar