Även om det var trist att de inte vann var det en värdig vinnare.
Fredagen var lite stressig på jobbet. Men det är mycket skoj att göra nu. Jag ska skriva krönikan till nästa nummer. Den sitter jag och filar på nu. På kvällen satt jag hos Christian, på hans supermysiga bakgård och drack vin. Sen blev det Lemon.
På lördagen mötte jag upp Lina i en mysig park. Vi drack vin och diskuterade livet. Det går inte att beskriva hur glad jag är som har henne hos mig igen. På kvällen kom hon hit. Vi hade satt i oss några glas och börjat planera kvällen när jag kom på att portnyckeln var med Stoffe hos hans föräldrar. Jag kunde inte lämna lägenheten!
Egentligen gjorde det inte så mycket. Anledningen heter Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist. Den har också sysselsatt mig hela dagen i dag. Nu har jag hunnit halva och kan knappt tänka på annat.
Hade det varit vinter nu skulle det känts som läggdags. Men sommarsolen gör att natt-Tove vaknar till liv igen. Plötsligt minns jag vad jag skrev i en krönika för nu två somrar sen: "Just nu är det allra som bäst. Solen står i zenit över kräftans vändkrets. Jag står på balkongen över ett öde bostadsområde. Framför mig delar koltrastarna knotten med fladdermössen. Natt och dag är ett."
Och jag minns hela den känslan. Den jag hade för två somrar sen. Ibland, kanske framförallt när man ser tillbaka på det, kan smärta nästan vara vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar