Jag har stukaturer på min vägg och rosetter i mitt tak
Läget är bra och precis i min smak
Jag älskar dig sofo, det är här som jag bor
Men en saknad inom mig så sakteliga gror
För även om stilen är precis i min smak
saknar jag domkyrkans koppartak
Jag saknar att cykla kullerstensgatan ner
Inre trängas i tunnelbanan mer
Jag har allt som man önskar och lite mer
Men en längtan i själen ut sig brer
Karin Boye och Strindberg - ni hade rätt
Uppsala är det bästa jag sett
Jag kommer jag kommer
håll ut håll ut
Jag lämnar allt
och ger mig tillslut
Domkyrkan, sottet, carolina redivi-va
Jag ger mig, jag kommer - det är er jag vill ha
Man har tydligen gått och blivit poet! Denna vackra dikt hade jag komponerat i går natt runt tvåtiden... Hittade den i utkastet. Tänka sig, med bild och allt. Jag antar att jag ville säga mig själv någonting... Så den är värd att publiceras. Kanske det är några glas vin i kroppen man behöver för att lyckas skapa något så vackert och poetiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar