Jag älskar komplimanger

Spegel, spegel på väggen där.
Säg vem som fåfängast i världen är...

Kom hem från jobbet vid åtta och försökte gå ner i varv. Vilket inte är det lättaste. Speciellt inte när Kim Jong-Il går och dör samtidigt som Saab konkar..

I dag ska inlägget handla om komplimanger. Det finns inget som värmer mitt hjärta så som en fin komplimang.  Jag kan gå runt som på rosa moln i dagar. Och i dag fick jag två!

Vi hade julknyt på lunchen, eftersom jag inte är någon hejare på matlagning tog jag på mig att göra brysselkål. Men eftersom jag (som sagt) inte är någon hejare på matlagning fick jag dem klara ungefär när alla hade tagit sin mat och satt sig. När lunchen var över kom en av redigerarna fram till mig. Han frågade om det var jag som gjort brysselkålen. Ja, svarade jag lite nervöst.
- Den var väldigt god, sa han då..
Bara de fyra orden. "Den var väldigt god" fick mig att sväva tillbaka till mitt skrivbord. Och texten om Kim Jong-Il nästan skrev sig själv.

När jag senare kollade min blogg på vg såg jag att en tjej tackat mig för att hon älskade den. Då blev det för mycket, jag började nästan grina.

- Ja, först brysselkålen och nu det här! hörde jag Saras roade röst från rummet intill.

Jag får väl bara till och kapitulera. Jag älskar att få komplimanger. Men det bästa av allt måste ju ändå vara att jag har förmågan (eller naiviteten) att tro på dem...

Men det finaste är ändå när någon ber en om råd. När man får någons förtroende. Och detta hände nyss. Känslan av trötthet var som bortblåst när jag läste en annan tjejs kommentar på bloggen.

Nu ska jag njuta av allt detta - annars vore det ju onödigt att ens ge folk komplimanger..