Kärlek i Paris

Här kan mycket slinka ur en..

I natt hade jag världens märkligaste dröm. Den var så underbar att jag tvingade mig själv att somna om flera gånger för att få drömma vidare. Detta ledde till att den blev märkligare och märkligare...
När jag vaknade var jag helt övertygad om att jag drömt en bok. Stackars Rosi, som jag sov hos, fick därför höra hela storyn av en halvsovande Tove..

Kärlek i Paris
En kille och jag åkte till Paris. Väl där blev drömmen en Hollywoodfilm. Vi var på Disneyland bland fyrverkerier, åkte skridskor, kysstes under snöflingor och dansade på rosa moln. Plötsligt - uppe i Eifeltornet - sa jag "Åh, jag är så förälskad!" Då stannade allt upp. Killen tittade på mig och sa "vi har ju bara känt varandra en dag" (vilket han hade rätt i). För att klara mig ur den pinsamma situationen sa jag därför "Jag menade Paris-förälskad". Sedan babblade jag på, förklarade att Paris-förälskad är att bara känna sig förälskad eftersom man är i Paris. Att det inte var han, det var fyrverkerierna, molnen glittret osv.. Men detta gjorde honom bara ledsen. Han hade tydligen sagt "Vi har ju bara känt varandra en dag" på ett glatt sätt - eftersom han kände likadant.

Jag insåg att allt var förlorat. Men det är nu boken kommer igång! Vad jag hade glömt, men nu kommit på, var att vi hamnat i Paris eftersom killen uppfunnit ett sätt att resa i tid och rum. Nu gällde det för mig att snabbt ta reda på det sättet för att sedan resa tillbaka i tiden, och inte säga allt det knäppa.

Här blir det bara mer och mer spännande. Men jag tänker inte berätta. Ni får köpa min bok. Kärlek i Paris ska den heta.