Jag har citerat en nobelpristagare

Måste bara lägga in min senaste krönika i Sesam. Det var längesen jag bjöd på en krönika här på bloggen.

Snittet - det är jag.

Jag tycker alltid det är spännande vem som ska få Nobel-priset i litteratur. Men jag tror aldrig att jag har känt till personen som vinner. Förrän efteråt. Då jag tar reda på det. Sedan köper jag oftast en bok av författaren eller lånar på biblioteket.
Men då är det ju försent. Då känner ju alla till vinnaren. Ingen blir imponerad över att jag vet vem det är efteråt.

I alla fall så läste jag en bok för några år sedan. I boken hade författaren citerat en poet: ”Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar. Det är summan av dem som är ’jag’. Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare.”
Jag tyckte mycket om det citatet. Så jag lärde mig det utantill. Det händer ibland att jag citerar det för mina vänner. Det fina med den, tycker jag, är att jag känner igen mig. Och att det är vackert att se sig själv som ett träd.
I somras åt jag och Sara här på tidningen lunch utomhus. Vi pratade om lite allt möjligt och jag tyckte det passade fint med ett citat. Så jag tog det enda jag kunde (det där om trädet). Sara tyckte det var väldigt fint också.

I fredags skulle Sara skriva om Tomas Tranströmer som är årets Nobel-pristagare i litteratur. Det går att läsa om honom inne i tidningen, och en dikt av honom. Hon läste upp ett citat från en av hans texter.
– Det här har ju jag hört förut, sa hon.
Jag kände också igen det. För det var samma som jag citerade för henne i somras. Då blev jag väldigt stolt. Nu har jag minsann citerat en nobel-pristagare i litteratur – innan personen vunnit priset. Att jag inte visste om det då behöver ju ingen veta om.