Där gick nog gränsen..

Härliga tider på Teneriffa!
Brorsan på besök till vänster, längst fram underbara Claudia.

Egentligen är mycket som sker i livet en slump. Men man kan hjälpa slumpen lite på traven. Det handlar om att kasta sig ut i livet. För att ta ett exempel: När jag letade praktikplats under journalistutbildningen fanns det inga platser kvar. Förutom på Unt:s sportredaktion. Jag tog chansen, ringde och sökte. När de frågade mig om jag kunde något om sport svarade jag "absolut" utan att tveka. Sedan var det bara att hårdplugga divisioner, lag, sporter, allt som fanns att veta. När jag väl kom till jobbet visade det sig att de anställt mig för att göra långa helgreportage. Det funkade ju utmärkt. Jag hade lika gärna kunnat svara nej på frågan och varit en erfarenhet fattigare.

Det är lite så jag lever mitt liv. För många år sen tog jag mitt pick och pack och flyttade till Teneriffa. Jag hade ingen som helst erfarenhet inom restaurangbranschen men efter en vecka var jag servitris. Jag stannade där i ett år. Flera år senare åkte jag tillbaka under ett sommarlov. Jag kunde bo hos en kompis ett tag, på hans soffa. Det var allt jag visste när jag åkte. Tre veckor senare jobbade jag i en beach bar och bodde tillsammans med en av mina numera närmsta vänner, Claudia från Österrike, i en fantastisk lägenhet på ett berg över havet. För att dryga ut kassan innan jag fick det jobbet sålde jag "Magic pens" till småbarn på stranden. 

Mellan dessa år bodde jag i Göteborg. Varför? Jo, jag hade hälsat på min kompis där och tyckte det verkade så mysigt. Så jag bestämde mig för att flytta dit. Jag hittade jobb på en förskola och fick kontakt med en kille som hyrde ut ett rum. Men jag hade inga pengar till tågbiljett. Som tur var var min granne lastbilschaufför. Och skulle åka till Göteborg. Så jag liftade i en lastbil hela vägen. Killen valde en annan person som fick rummet. Så jag hängde på min kompis ut och drack några öl. På puben träffade jag en tjej som skulle flytta ihop med sin kille. Jag kunde säkert få hyra hennes gamla rum. Dagen efter skrev jag kontrakt med tjejen som hyrde ut. Veckan därpå bodde jag i Göteborg. Jag stannade i två år.

Jag insåg ganska snart att mina betyg aldrig skulle räcka till att komma in på journalistutbildningen. Så fick jag höra talas om påbyggnadsprogrammet. För att öka mina chanser att bli intagen tog jag reda på vad som saknades bland journalister. Eva Elmsäter från Svt berättade på ett föredrag om hur bra det var att kunna arabiska som journalist. Så jag lärde mig det. Nu är jag journalist. 

Men nu tror jag mig ha tagit vatten över huvudet.. Den första juni ska jag vara med i en Volvo-reklam. De sökte "statister med akrobatisk förmåga". Jag tänkte "hur svårt kan det va?"Och fick det.

Den första juni ska jag nu stå tillsammans med 49 andra personer - formaterad till en lastbil. 3,5 meter upp i luften... Där gick nog gränsen ändå.