Ett löfte till sig själv ska man hålla

Det var plötsligt som att jag såg mig själv uppifrån. Sådär som en nära-döden-upplevelse. Jag blev så chockad av synen att jag var tvungen att ta en bild: 

Inte okej!

Okej, det är mysigt att bara vara hemma ibland. Men kom igen. Det är fredagskväll. Jag är ledig i morgon och är trettio år. Inte åttiotre. Varför, VARFÖR sitter jag hemma och stickar en barnkofta - när jag inte ens har något barn!?

När jag påpekade detta för mig själv svarade jag: "man måste inte ha kul jämt faktiskt, och det kan vara kul att bara sitta hemma och ta det lugnt". 

Men, seriöst. Vad är det för trams egentligen? När jag var 14 skrev jag ett brev till mig när jag var 30. Jag var noga med att påpeka i det brevet att ALDRIG bli en såndär tråkmåns. Och det löftet tänker jag banne mig hålla! För det är ju nu jag är fri, jag FÅR göra som jag vill. 

Nu sätter jag igång. Vin är inhandlat, Christian och hans polare kommer snart. Det är Bach- och Chopin förbud. Och när jag ändå är igång. På med rött läppstift. Och varför inte passa på och färga håret! Svart? 

Okej!

Fortsättning följer...