Jag traskade ner till biblioteket i dag på lunchen. Satte mig tillrätta inne på fiket med en macka och en kopp kaffe. Slog upp tidningen. Och vad möts man av! Min egen artikel plus bilder på mittuppslaget! Det var värst.
 |
Mästerfotografen
|
 |
| Cooooooooolt! |
Undrar om man någonsin kommer att vänja sig vid känslan. Inte jag i alla fall…
När jag lite senare väntade på bussen för att åka tillbaka till jobbet stod jag bredvid en äldre dam som log så mycket att jag inte kunde låta bli att titta. Efter att ha smygtittat några gånger började jag själv att le. Det som var så häftigt med henne var att hon måste ha varit runt sjuttio - men var så vacker och strålade som en tjugoåring. Tänk vad ett leende kan göra! När jag sedan satte mig på bussen möttes jag av det här:
 |
| Sånt gör mig glad! |
Ett korsord som någon löst halva, sedan lämnat med penna och allt till den som kan tänkas kliva på bussen och vara sugen. Det gjorde mig ännu gladare. Vardags-medmänsklighet lixom.
Nu har jag precis kommit hem från mamma och pappa där jag lämnat Marilyn. De ska vara helgvakter för klockan fem i natt ska jag vara på Arlanda för att åka till hemlig ort... Det är Stoffes jobb som bjuder. Det enda jag vet är att det kommer vara runt 18 °. Härligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar