Vem är jag?

Här sitter man och funderar över livets stora frågor..

Vem är jag egentligen? Det kanske låter som världens dummaste fråga. Men det är den inte enligt mig. I själva verket är det en mycket relevant fråga som alla bör ställa sig lite titt som tätt. Om inte annat för att kunna svara på frågan om någon ställer den till en.

Ibland ser jag mig själv liksom uppifrån. Typ "Titta där sitter Tove på ett kontor och skriver viktiga saker på en dator". Eller "Där är hon igen, hon handlar fil på ica och har hyrt en film som hon ska se själv". Då blir jag lite fundersam, vem i hela världen är jag egentligen. Jag antar att det bara är jag som känner så här och att i samma stund detta publiceras knackar det på dörren och jag blir inlagd på psyket.

Men för att vara på den säkra sidan har jag sammanställt en liten presentation.

Jag heter Tove och är 30 år. Jag tycker om att ta ett bad när jag kommer hem från jobbet. Men jag gillar inte att bada för länge eftersom jag lätt blir rastlös. Även om jag lätt blir rastlös är jag väldigt lat av mig. Det är en jobbig kombination.

På fritiden gillar jag att sticka. Men bara i början och slutet på stickningen - i mitten är jag alltid rastlös och vill att den ska ta slut så jag kan börja på en ny. Jag gillar att läsa men det måste vara en bra bok annars tröttnar jag. Har jag tröttnat på en bok läser jag ingenting på flera månader tills jag orkar ta mig igenom den och kan börja på en ny. Ibland har jag tur och dimper på några bra, då kan jag sträckläsa i veckor.

Jag har en katt som jag tycker om men ibland önskar jag att hon inte fanns. Inte för att hon är jobbig eller så. Bara det att jag gillar att vara själv. För det mesta är hon det bästa jag har. Det viktigaste i mitt liv är att få bidra med någonting. Helst vill jag rädda världen men det känns också bra att få skriva artiklar som betyder någonting och berör.

Jag gillar inte att lyssna på musik. Det gör mig stressad. Om det inte gäller klassisk musik - det kan jag lyssna på i timmar. Jag har ställt in klockradion så att jag vaknar till klassisk musik. Jag gillar morgnar bäst, då har man hela dagen framför sig. Jag har ätit samma frukost hela mitt liv - fil med musli och en ostmacka. På senare år dricker jag även kaffe till. Med mjölk. Ganska mycket mjölk så att kaffet blir ljummet. Det enda jag har varierat är musli och bröd. Men har jag hittat något jag gillar kör jag med det tills jag tröttnat. Spontanitet i mataffären gör mig nervös.

Jag behöver inte nya saker - teknik gör mig stressad. Jag vet inte hur man fyller i olika blanketter och vill inte veta det heller.

När jag ska gå och lägga mig måste jag utföra ritualer. Annars går det inte. Alla kuddarna på sängen ska ligga i en hög på golvet och rullgardinen ska dras ner, ansiktet ska tvättas med en speciell produkt med honung och sedan med ansiktsvatten från LUCH. Sedan ska jag smörja ansiktet med två cremer, händerna med en och fötterna med en annan. Därefter kan jag gå och lägga mig.

Ja som man kan se är jag hur normal som helst. Och har dessutom full koll på vem jag är! Det tror jag inte alla har däremot.