Stockholm

Efter mötet tog jag och Joel en promenad. Vi var tvungna att stanna till vid Mosebacke för att titta på utsikten och solnedgången. Tänk att i morgon är jag stockholmare..

Sedan hamnade vi på "Bunnes båt" där Stoffe satt. Mitt favoritställe i somras. Det gick fortfarande att sitta ute på däck.

Stoffe och Joel

Ordning och reda

Mitt "kotorsmaterial" Någonting sa mig att det inte funkade längre om jag skulle vara projektledare..

Så jag tog en shoppingrunda på stan..  

Nu känns det bättre. Man är väl en seriös företagare!

Nu händer det saker!

På väg till mötet ringer Christopher. Han har hittat en lägenhet i Blackeberg! I morgon klockan tre skriver jag kontrakt. Sedan skickar han ett sms: Ska vi hämta Marilyn på söndag? Jag sms:ar Nathalie som har henne. Hon svarade direkt: att det gick!


Nu sitter jag själv med en kopp kaffe och håller på att spricka av glädje. Jag får lugna mig lite för nu är det seriöst möte på gång. Jag är ju inte bara kattägare, jag är även projektledare för ett stort uppdrag!

Dramatisk kväll

Jag och Stoffe har varit på Kungliga Dramaten i kväll.

Vi hade jättemysiga platser på balkongen.

Föreställningen hette "En familj". Fia hade sett den förra veckan och tipsat oss. Den var så medryckande att fyra timmar flög iväg.

När vi kom hem blev det lite mer drama. Stoffe blev stressad för allt som händer nu. Om en vecka ska vi vara ute ur lägenheten. Om tre veckor ska vi på semester. Jätteskoj. Enda problemen är att vi inte har någonstans att bo och vi inte vet var vi ska åka på semestern..

Jag räddade situationen genom att göra anteckningar av vårt kaos. Nu känns det lite bättre.

Lis

Efter jobbet blev vi sugna på kinamat. Vi gick till kinarestaurangen Orkidé på Medborgarplatsen, jag Fia, Stoffe och Rami. Jag åt friterat ris med grönsaker och de andra tog anka.

På tal om lis. Ett citat från Fia i helgen när vi pratade om asiaters dialekt: Asså, jag fattar inte hur man inte kan säga äj! (R på smålänska) Hahaha!

Kändisspäckad dag

Sitter och jobbar med Fia och hennes kompis Rami på Muggen på Götgatan. Först var halva Melody Club här. Nu sitter vi bredvid Herbie. Det var han som sjöng "Right Type Of Mood"och "I pick it up I pick it up" någon gång i början på 90-talet för den som inte minns. Lyckades ta en smygbild. Fia skämdes ihjäl.

Vi har dock ett problem. Fia har fått ena låten på hjärnan och kan vilken sekund helst börja nynna på den..

En vanlig dag

Vet inte riktigt varför. Men jag är så lycklig. Kanske för att solen skiner. Kanske för att jag fått ett så roligt och spännande uppdrag. Eller för att jag ska på teater i morgon med Stoffe. Eller för att de ringde från Solsidan och ville ha mig med igen.


Det är en vanlig dag och jag har det bra, som Ulrik sjöng i lilla melodifestivalen förra året. Minns när jag träffade honom för en intervju. Han gav mig en stickbeskrivning på sin fina mössa. Bunne sa i går att han ville ha en liknande. Ska bara hitta rätt garn först.

Lunchfest

Jag vill på intet sätt framställa mig som bättre än någon annan. Men, i dag har jag lagat mat. Det hände titt som tätt att jag ägnar mig åt denna aktivitet. Jag har slängt ihop en pastasallad med ägg, tomat, gurka, sallad och majonäs.

Nu ska jag nämligen fira att artikeln från helgens release-fest är klar. Och att Robert också gillade min nya idé. Och för att det är måndag.

Helgen

Det blev som vanligt stressigt när jag skulle hem till Fia. När jag rusade ut ur dörren rabblade jag stressat den vanliga ramsan: nycklar, pengar, sl-kort, mobilen.. På tunnelbanan slog det mig en sak jag tydligen glömde - underdelen...

Endast iklädd strumpbyxor och långskjorta kommer jag tillslut fram till Fia. (Som naturligtvis hade en kjol att låna ut).

Det var bra drag på release-festen med tre liveband och två dj:s.

Fia var grrrym med kameran...

På väg hem till Fia efteråt rusar plötsligt tre blåa män ut framför oss.

Rätt ut i gatan in bland bilarna. Fia smäller av några bilder med Bengts proffskamera. Bland annat en med mig på som håller om en blå man. Coolt! Fast Fia var mest rädd för dem. Hon har någon slags fobi mot mimare sedan barndomen. Vi gick sedan hem till Fia, drack te och kollade på en fjantig film vi redan visste slutet på.

Det blev en sova-över-kväll. På morgonen chockar Fia med att steka någon slags chilensk omelett till frukost.

Söndagen avslutas med att Stoffe och Bunne, som varit på visning i närheten, kommer förbi. De lagar spagetti carbonara till två tacksamma brudar som bjuder tillbaka med äppelpaj. Sedan såg vi på film (Stoffe tyckte den var lite läskig).

Life is a rollercoaster just hang in there

Mitt i allt det roliga vill jag vara lite seriös. I går, hemma hos mamma och pappa, hittade jag min gamla dagbok. Den var skriven under åren jag gick i högstadiet och gymnasiet. Sista sidan skrev jag precis innan jag skulle börja universitetet. Jag skrev att jag trodde det var en spännande tid som låg framför mig. Sedan hade jag inte skrivit mer.

Tonen i dagboken var rakt igenom humoristisk. Trots det så sorgsen att det ibland var svårt att hålla tårarna tillbaka. Samma fråga upprepades som ett mantra genom sidorna. "Vad är det för fel på mig, varför är mitt liv en sådan bergochdalbana?" I tidiga tonåren skyllde jag på hormonerna. I sena tonåren på brustet hjärta. På allra sista sidan hade jag omformulerat frågan till: "Vad är det för fel på mig? Det kan ju inte vara hormonerna när man är över tjugo".

Om jag fick en önskan skulle det vara att få åka tillbaka i tiden. Jag skulle sätta mig på sängkanten i mitt flickrum och ta mig själv i handen. Jag skulle absolut inte säga saker som att "det kommer bli bättre" eller "det finns alltid folk som förstår och bryr sig".

För så är det inte.

Jag skulle vagga mig fram och tillbaka och smeka mig mjukt över håret. Jag skulle säga: här, skrik och hålla fram en kudde att skrika i. Sedan, när jag lugnat mig, skulle jag tala om att det aldrig blir bättre än såhär. Det enda som behöver hända är att jag får veta sanningen. Att så här kommer det vara. Men det är inte mig det är fel på.

Det är inte mitt fel att jag mår som jag gör.

Sedan skulle jag tala om den andra sanningen: det är inte säkert att folk kommer att bry sig eller ens förstå. Det är därför mitt ansvar att välja vilka jag omger mig av. Låt ALDRIG någon tala om för mig hur jag ska behöva vara. Jag är jag och jag älskar mig. Precis som jag är.

Och det ÄR inte mitt fel att jag mår som jag gör för jag har en sjukdom som jag föddes med.

Om jag inte får resa tillbaka i tiden önskar jag mig någonting annat. Jag vill komma igång med boken. Fick jag så bara trösta en enda förvirrad tonåring med bipolär sjukdom har jag lyckats med det största av mina mål i livet.

Tills dess tröstar jag mig i bland med detta.

Huvudvärktablettens nästa ansikte utåt?

Gårdagskvällen blev enormt lyckad. Efter att ha ätit middag med mamma och pappa åkte jag till Uppsala för att gå på fest. En av Erikas kompisar hade temafest. Snurrig som jag är hörde jag Erika säga att temat var "Sagan om ringen". Hur nu man kan höra så fel är frågan - då temat var V.

Det hela gick upp för mig i samma stund dörren slås upp och en grön tjej full med blommor och blad presenterar sig som V som i växt. Lite senare kommer V som i VD och V som i velour fram. Tur att jag inte hunnit skaffa mig en alvdräkt. Jag räddar situationen med att helt enkelt vara V som i vacker - eller varför inte vulgär?

Festen var superskoj. Runt tolv avvek jag för att möta upp Mappe på ÖG och studio decore. ÖG var som vanligt fullt av folk och svettigt. Jag greps med av stämningen och tackade därför inte nej till efterfest hos Mappes kompis Erik runt hörnet. Men någonstans i en piruett med Erik till tonerna av Journey slår det mig. Jag ska ju på audition i Stockholm om ca åtta timmar!

Det var bara att palla sig in i en taxi och åka hem till Ankan, där jag fått sovplats. Hon hade redan somnat så jag smög in och somnade bums. För att vakna till de ljuva tonerna av min väckarklocka. Självklart höll jag på att sova bort även detta jobb men på något mirakulöst sätt hinner jag och Ankan gott och väl till tåget.

Väl framme blir jag nervös. Jag är trött och sliten. Det enda jag vet är att jag ska borsta tänderna inne på en toalett när folk väller in i lägenheten. När jag kommer in i studion finns inget handfat, ingen toalett, inget folk som väller in. Jag ska improvisera. Det var ju inga som helst problem eftersom min fanstasivärld får en femåring att verka realistisk. En annan sak som underlättade situationen var att jag skulle tydligen ha huvudvärk. Perfekt!

Nu firar jag med glass, hallon och Ipren och förbereder mig inför kvällens mingelfest med Fia.

Bra analys

Sitter på tåget till Uppsala. Ska övningsköra med pappa. Läser i dagens Metro att idéhistoriken och författaren Johan Norberg gjort samma analys av valresultatet som jag själv. Han tipsar även om Markus Uvells bok Folkhemspopulismen. Kanske är värd att läsa. 

Suck x 2

I går blev jag nästan klar med ena sockan. Härligt, förutom att garnet tog slut. Suck.

Nu ska jag till Uppsala igen. Först ska jag fika med Monica, det var länge sen. Sen ska jag övningsköra med pappa. Det börjar dra ihop sig för uppkörningen. Ännu ett mål som ska bli avklarat.

Tyvärr är jag fortfarande superförkyld och febern har inte försvunnit. Det är fjärde dagen nu. Fortsätter det såhär har jag snart stickat en hel höstkollektion. Och målat varenda möbel vit. Egentligen borde jag bara ta det lugnt. Men jag kan inte sitta hemma längre. Jag klarar inte att vara isolerad. Suck igen.

Latte med Louise och ensam middag

Det blev en liten latte. Jag mötte upp Louise på Stureplan och vi satte oss på Grodan på Grev Turegatan. Egentligen skulle vi ha gått på konsert i kväll men eftersom jag är förkyld fick vi ställa in. När jag kom hem var det tomt. Jag fick värma rester och äta själv framför datorn.

Sedan kom Stoffe hem och fick sin present: ett tovat mobilfodral till sin iphone. Det blev klart i dag.

Nu är han ute och dricker öl med sina kompisar. Jag myser i soffan och stickar på mina mohairtofflor.

Beskrivning finns i ett inlägg under.

Målarmani

Nu är det dags för min pigtittare att bli vit.. Jag är värdelös på att vara förkyld och bara vila. Istället gör jag allt jag planerat men inte hunnit.

Såhär tjusig blev den. Jag ska vänta tills den har torkat. Därefter slipar jag ned kanterna och sätter dit en ny söt knopp.

Jag blev mycket nöjd med stolarna. I kväll ska jag slipa ner kanterna innan de läggs ut till salu.

Nu är jag så rastlös att jag MÅSTE ta mig ut. Även om jag har feber och huvudet håller på att sprängas. Solen skiner ju. En liiiiten latte på en uteservering kan väl inte skada?

Drömboken - ett steg närmre

Här är den. Boken. Den lilla rosa drömbok jag skrivit ner alla mina mål i. I dag kom jag steget närmre en av dem. De ringde från arbetsförmedlingens starta-eget-grupp och bokade in en tid med mig. Nästa torsdag ska jag göra en muntlig presentation av företagsidén. Äntligen händer det saker!

Projekt 2

Medan stolarna torkar gör jag mobilfodral. Dessa ska strax tovas i tvättmaskinen på 40 grader.

Ett fodral blir klart under exakt en P3 dokumentär! Har precis lyssnat på Kidnappningen av Erik Westerberg.

Jag satsar på minst tre i dag.. Så bildad jag kommer att bli!

Mobilfodral:

Lägg upp 16 maskor med ett garn som går att tova (ullgarn) på stickor nummer 4,5. 


Sticka 30 centimeter rätstickning. Sticka sedan en maska, sticka ihop 2, fortsätt varvet ut som vanligt. Fortsätt på det viset tills det bara är en maska kvar.


Stick i en virknål och virka en ögla. Sy ihop sidorna.


Tvätta i 40 grader och sy på en knapp när den torkat. 

Pyssel-dag

I dag vaknade jag och var förkyld. Jättetråkigt men i mitt fall ibland nödvändigt. Min kropp har lärt sig att sätta stopp. Nu måste jag ta det lite "lugnt" i några dagar. Det känns faktiskt bra. Lugnt innebär att sitta hemma och pyssla. Jag började med mina tre stolar jag köpte i går. Alla tre blev vita och ska få nya dynor. Jag hittade ett sött, småblommigt tyg på Myrorna som nu stolarna ska kläs om med.

Så här såg de ut från början..

Jag hadde inga spikar. Istället tog jag bort de som redan fanns. Tyget som suttit på dynan innan fick fungera som mått till det nya tyget.

Sockor

Hittade två nystan "Vienna" på Myrorna i dag. Av dem ska det bli dessa söta sockor från Garnstudio:

Måndag

Stoffe har lagat färsk rödspätta med potatis. Maten ska stå på bordet när jag kommer hem från jobbet..

"Jobbet" i dag bestod mest av en snabbträff med Fia över en latte. Vi brainstoramde lite kring galna idéer och fantiserade om vår framtid. Fia skrev på en rapport om ungdomars hälsa riktad till ungdomarna själva. Jag hjälpte till med den hippa jargongen. Tror jag.

Hur som helst var det mysigt att "jobba". Jag har fortsatt på spåret med att göra om second hand fynd för en artikel. Köpte därför tre stolar och tyg som nu ska fixas till.

Tröst

Jag tröstar mig genom nya projekt. Har tagit med mig mina sticksaker till Stockholm.

Beställning någon?

En sorgens dag

Det var med tungt hjärta jag klev upp ur sängen i morse. Ett tungt vänsterhjärta. Men när över sex procent av svenska befolkningen visat sig sakna hjärta - spelar det roll om hjärtat sitter till höger eller vänster?

Det är viktigt att komma ihåg varför jag i alla år röstat röd-grönt. Jag står för en ideologi som alliansen förkastar. Under pridefestivalen lös krisdemokraterna med sin frånvaro. Moderaternas sjukvårdspolitik är skrämmande. Folkpartiet står så långt bort från mina värderingar man kan komma. Och Maud Olofsson vill jag helst inte se röken av i regeringen.

Jag är miljöpartist. Det var jag även när de var på väg ut ur riksdagen. Mitt enda problem med partiet är att de ibland står för långt åt höger. Därför är det en svår avvägning. Men hittills har de lyckats övertyga mig. Nu känner jag mig villrådig.

Min första spontana reaktion när valresultaten var klara var "jag skulle vilja veta hur många högskolepoäng dessa sex procent har sammanlagt". Det var en dum reaktion. Det står för mig självklart att majoriteten av de som röstat aldrig sett röken av en universitetsaula. Jag vet vad för slags människor som röstat på SD. Jag kommer ifrån Örsundsbro.

Men att jag tagit mig ifrån en skithåla, där smånazar stryker längst gatorna, till storstan och skaffat mig över 200 högskolepoäng gör mig inte till en bättre människa.

Jag håller här till viss del med Platon. Självklart delar jag inte hans synsätt på demokrati. Men som statsvetare och journalist är det MITT ansvar att bilda och upplysa. Det finns ingen som helst mening att tillbringa sex extraår i skolbänken om inte mina kunskaper kommer ut i samhället. Missnöjespartier kan enbart existera i samhällen där befolkningen inte vet vad de röstar på - och för vad. Där "verklighetens folk" känner sig utanför och förbisedda, där kan fientliga partier växa och gro.

När händer detta? Jo, i och med urbaniseringen. Liksom jag kunde känna pulsen i Örsundsbro känner jag den här i Stockholm. Föraktet är lika stort från bägge håll. Utbildade människor återvänder inte till Sandviken, Piteå eller Örsundsbro. De stannar här i Stockholm och föraktar sitt ursprung.

Kvar blir sverigedemokrater.

Och en ideologi i upplösning. Min ideologi. Jag har aldrig känt mig rödare som i dag.

Vilket är värst: föraktet mot invandrare eller det mot landsbygden?

Korvmiddag på Atlasgatan

Mammas morbror Roland bor i en liten etta på Atlasgatan. I somras sålde han sin stuga i Roslagen och istället skaffade han sig en "trädgård" i lägenheten. I dag var jag, mamma och pappa på besök. Det bjöds på korv och potatissallad.

Roland visade oss gamla bilder.

Mammas moster Kerstin, Gammelmormor och mormor -47.

Kerstin och gammelmormor.

MARILYN

På väg till Stockholm bad jag pappa stanna till hos tjejen som har min Marilyn. Hon har blivit så stor! Om två till tre veckor får jag hämta henne. I min "dröm-bok" har jag lovat mig själv att inom tre veckor ska jag ha lägenhet, katt och företag. Nästa vecka får jag veta om företagsidén gått igenom.

Det rullar på!

Perspektiv

Det är viktigt med perspektiv. När man är trött och blöt i sockorna - ända ut i tårna - är det lätt att tappa det där perspektivet. Därför fick jag mig en påminnelse i dag.

När allt var som blötast och kallast bestämde jag mig för det enda rätta in sådan situation: att åka till mamma och pappa. Alla kläder var smutsiga, förutom de på kroppen - de var dyngsura. Jag har inte sovit i min egen säng på veckor. Jag har inte ens en säng att sova i (den står på sniskan i garaget). Jag var hungrig, trött och kall.

Det första som händer när jag kliver in genom dörren är att pappa slänger av sina raggsockor och ger dem till mig. Mamma, som precis har lagat mat, värmer resten till mig. Inom tio minuter sitter jag med varma sockor, köttgryta med klyftpotatis, sallad och ett glas cola framför tv:n.

Att min mamma, som aldrig har krämpor, har fått problem med en nerv i armen kommer fram i andra hand. Så som att min pappas kusin dog knall fall i veckan - de ville väl bespara mig chocken mitt i allt det kalla och blöta. Sist - men inte minst, kom det fram att Assina-Ballerina Lundin inte har varit hemma på HELA veckan. (Familjens yngsta medlem och tillika katt, för den oinsatte). Hon har under sina åtta kattår max varit borta två dygn i sträck. Det var på den tiden hon var ung och lite ansvarslös. Nu har hon alltså varit borta i fem dygn.

Så här sitter jag, nybadad i pappas raggsockor, mätt och belåten och känner perspektiv.

Gårdagen

Hemma hos Elias var det såhär fint. Det bjöds på TVÅ födelsedagstårtor!


Petra dricker bubbel med ena födelsedagspojken.


Jag satt på balkongen och njöt av att vara tillbaka i Uppsala.

Det gick riktigt livat till på slutet.


SKÅL!