Kära gamla Uppsala!

Så fantastiskt underbart att vandra uppför St:Johannesgatan igen.



Min favoritplats i stan. Det känns underbart att vara tillbaka. Även om jag inte fick en så bra start.. Tyvärr missade jag tåget och kom försent till intervjun. Tankarna vandrade osökt till det avsnitt i Arrested Development då Linsday i sin lycka över ett jobb festar kvällen innan, försover sig och missar alltihop.. Jag tror det var ödet - jag gör hellre reportaget själv.

Hur som helst gav det mig mer tid till att umgås med Annika. Och Åsa som kom lite senare. Det var mer än ett år sedan vi sågs. Sjukt. Det tog oss en halvtimme bara att uppdatera oss om alla som gift sig och fått bebisar.

Efter att ha sagt hejdå till Åsa och Annika mötte jag Ruth på biblioteket. Hon hade röstat och vi gick till Frälsningsarmén och köpte fika. Hon verkade glad och vi gjorde planer på att hon ska komma till mig i Stockholm snart. När jag fått lägenhet. Som det ser ut nu blir det middag hos henne nästa vecka. Hoppas det blir etiopisk mat! Abigail var inte med, det var trist eftersom jag saknat henne. Mest skönt för det gav mig och Ruth mer tid att prata i lugn och ro.

När vi sagt hej då gick jag till korridoren och ringde på dörren. Johanna öppnade och bjöd på chokladbollar. Jag fiskade upp mitt röstkort ur brevinkastet och nu sitter jag i hennes rum medan hon är på stan med sin mamma. Snart ska jag fixa mig för födelsedagsfest. Som tur är kan jag sova hos Petra i natt. Jag får inte glömma att jag inte bor här längre. När jag kommer till den här staden är jag på besök.

Vet inte hur det känns...