Perspektiv

Det är viktigt med perspektiv. När man är trött och blöt i sockorna - ända ut i tårna - är det lätt att tappa det där perspektivet. Därför fick jag mig en påminnelse i dag.

När allt var som blötast och kallast bestämde jag mig för det enda rätta in sådan situation: att åka till mamma och pappa. Alla kläder var smutsiga, förutom de på kroppen - de var dyngsura. Jag har inte sovit i min egen säng på veckor. Jag har inte ens en säng att sova i (den står på sniskan i garaget). Jag var hungrig, trött och kall.

Det första som händer när jag kliver in genom dörren är att pappa slänger av sina raggsockor och ger dem till mig. Mamma, som precis har lagat mat, värmer resten till mig. Inom tio minuter sitter jag med varma sockor, köttgryta med klyftpotatis, sallad och ett glas cola framför tv:n.

Att min mamma, som aldrig har krämpor, har fått problem med en nerv i armen kommer fram i andra hand. Så som att min pappas kusin dog knall fall i veckan - de ville väl bespara mig chocken mitt i allt det kalla och blöta. Sist - men inte minst, kom det fram att Assina-Ballerina Lundin inte har varit hemma på HELA veckan. (Familjens yngsta medlem och tillika katt, för den oinsatte). Hon har under sina åtta kattår max varit borta två dygn i sträck. Det var på den tiden hon var ung och lite ansvarslös. Nu har hon alltså varit borta i fem dygn.

Så här sitter jag, nybadad i pappas raggsockor, mätt och belåten och känner perspektiv.