Dramatik!

Mitt under inspelningen av Peter Magnussons komediserie ringer det på min mobil. Det är Fias pappa. Han har inte fått tag på henne sedan i måndags. Det slår mig att det är samma sak här. Hon har inte svarat i telefon, mejl eller varit aktiv på facebook på fyra dagar! Får panik och ber halvgråtandes om att få gå. Det får jag.

Kastar mig på tunnelbanan iklädd högklackat och kortkort. Ringer Stoffe, Christian, Lina och Bengt. Hjälp mig någon.

Kommer fram till huset men hittar inte rätt uppgång. Ringer hennes stackars pappa och försöker hitta rätt. Några män som står i en portuppgång blir indragna. De bor i huset men hävdar bestämt att ingen asiatisk tjej i 30 års åldern bor här. Vi söker igenom alla uppgångar. Tillslut bestämmer jag mig för en dörr och ringer på. En man i 40 års åldern öppnar dörren lite på glänt. Det stinker rök innefrån lägenheten och ett rött skynke hänger för ingången så man inte kan se in. Min första tanke är "Hjälp, han har kidnappat henne och har henne som gisslan!" Jag lugnar ner mig och frågar om han sett en assiatisk tjej i 30 års åldern. Det har han inte. Han har däremot en thailändsk flickvän, men hon var 56. Inte Fia alltså. Då ser jag det. Fias namn på en liten klisterlapp på dörren brevid. Jag ringer på. Flera gånger. Sedan öppnar jag brevinkastet och ropar. "Fia!"

- Jaa, hörs det svagt innifrån. Jag får panik. Hon är där inne och behöver min hjälp!

- Du måste öppna dörren, skriker jag.

Då går dörren upp. Där står Fia. I morgonrock. Jag ringer upp hennes oroliga pappa, ger henne mobilen och pustar ut.

När de pratat klart har jag lugnat ner mig en aning. Det visar sig snart att Fia har jobbat dygnet runt - i fyra dygn! Hon verkade nu smått förvirrad. "Är jag jag?" frågade hon mig bland annat. Lite konstigt kan tyckas. Nu ska vi ut på stan. Och i kväll blir det fest - människan behöver ju komma ut!

Men en fråga kvarstår: hur kan en person bo i ett trapphus, ett halvår - utan att någon har sett henne?

Läs även Fias underbara, lite filosofiska version.