Välgörenhet när den är som bäst

Välgörenhet är underbart! Jag har ju i och med flytten fått registrera om mig till Röda Korset i min region. Men det innebär inte att jag ska sluta träffa min Ruth och Abbie för det. I morgon ska jag till Uppsala för att träffa Ruth på en snabb kaffe innan jag träffar pappsen. Abbie fick inte följa med, hon ska vara på dagis. Även om hon i dag på telefon trodde helt säkert att hon skulle vara lite förkyld just i morgon.

I dag var jag och hälsade på min nya mötesplats kupan. Där satt två söta damer och vi började genast prata stickning. Jag la efter ett tag fram min plan om att få hjälpa kupan i västerort med insamlingarna, eller snarare försäljningen. Jag talade om för damerna att deras prissättning inte kom på fråga (efter jag handlat) samt att skyltningen behövde sig ett rejält uppsving... De tog mitt nummer och nu väntar jag på att de ska höra av sig.

Vackra fynd för några tior.

En "skoväska" fick jag det förklarat för mig.
Och en sån behöver man ju!

Jag fortsatte på välgörenhetsspåret när jag haffade en kvinna på medborgarplatsen som hängde med sin polare. Jag antog att de bägge damerna fått i sig lite för mycket (tio tior anförtrodde hon mig senare) och såg dessutom att damen i fråga råkat kissa på sig. Jag frågade om hon hade rena byxor för det skulle bli kallt. Det hade hon inte så jag sprang till Myrorna och handlade ett par. Ett par bruna manchester. De hade ett par nya hotpants med tillhörande underlinne med hello kitty. De fick duga under. Hennes väninna hade svårt att få fram vad hon ville ha sagt. Hon upprepade om och om att jag inte var en människa. Strax innan jag gick fick hon ur sig det.

- Du är ingen människa..... För du är en levande ängel.

Jag tror de orden värmde mer än byxorna.